Citat:
Ursprungligen postat av Jan Eriksson
Klas 40 år har jobba som IT-chef på ett bolag med lön på 50 KKr i månaden. Nu har bolaget gått i konkurs och Klas är arbetslös. Han får ett erbjudande om ett jobb med samma uppgifter men måste då gå ner till 40 KKr i månaden. Han tar det inte eftersom han inte vill och får ändå a-kassa och kan ta det lunt. Rätt eller fel?
|
Det där blev ett väldigt speciellt exempel. Om du menar att han fortfarande är IT-chef på det nya jobbet så tror jag för det första ingen vill anställa en person på chefsposition om denne inte verkligen vill ha jobbet. Det finns säkerligen många andra yngre välutbildade personer som mer än gärna tar det jobbet istället för honom och det är kanske rent av bättre sett ur ett rent samhällsperspektiv. Rent generellt håller jag givetvis ändå med dig om att a-kassa inte ska fungera som betald semester. Han vill dock sannolikt behålla en hög inkomst då han sannolikt har familj, huslån eller andra högre utgiftsposter så jag tror inte ditt exempel är särskilt relevant i praktiken.
Jag tror du, liksom många andra, tänker lite väl känslomässigt och personligt i sådana här fall. Man blir lätt förbannad på människor som medvetet väljer att leva på bidrag bara för att de inte vill jobba. Det händer mig också och det är ingenting konstigt med det, här sliter man själv varje dag medan andra inte gör något alls. Såvida man bor i ett samhälle där människors liv anses ha ett värde och som inte är kommunistiskt så blir det emellertid oundvikligt på det viset. Det är nog ändå oftast bättre att man struntar i dessa fåtal individer och istället satsar resurserna på att ordna jobb åt de som verkligen vill arbeta.
Citat:
Ursprungligen postat av Jan Eriksson
Muhammed 35 år från Iran kommer till sverige. Han är läkarutbildad och får en chans att anpassa sin utbildning till svenska förhållande och krav men denna utbildning börjar först nästa termin. Han får chansen att arbeta som sjukbiträde fram till att utbildningen börjar men han tar det inte eftersom han inte känner för det och ändå får bidrag. Rätt eller fel?
|
Det bästa där är nog helt klart att han läser svenska intensivt under en termin då en väl fungerande kommunikation är väldigt viktig i det yrket. De kurserna kan man hoppa på lite när som tror jag. Jag tror dock att många i det fallet bara skulle se det som positivt att få arbeta som sjukbiträde en tid innan för att se hur den svenska sjukvården fungerar. Man måste alltid göra individuella bedömningar och inte klumpa ihop folk. Man behöver i princip aldrig tvinga vuxna människor till något, gör man det går det oftast åt skogen ändå. De flesta människor vet vad som är bäst för dem själva efter att ha fått tillräcklig information.
Citat:
Ursprungligen postat av Jan Eriksson
Lotten 55 år har jobbat som ekonomichef i ett företag som nu har blivit uppköpta och Lotten har blivit övertalig. Lotten får erbjudande om ett nytt jobb som ekonomibiträde men tankar nej eftersom hon minns ska vara chef och ändå kan leva på bidrag. Rätt eller fel?
|
Rent principiellt tycker jag precis som du (och de flesta andra) att bidrag ska användas när de behövs och inte annars. Däremot så anser jag att man bör tänka helt annorlunda i det här fallet. Det allmänna problemet du tar upp nu är egentligen icke-existerande då de flesta faktiskt vill jobba och särskilt i den åldern är nog de flesta noga med att inte bli ställda utanför. Nu har du hur som helst ställt en specifik fråga. Mitt svar är att strunt samma vad Lotten väljer att göra. Vill hon inte jobba så skit i henne och låt henne göra vad hon vill om det känns bättre för hennes del. Det är sannolikt en bättre investering både för företaget och samhället i stort att anställa en betydligt yngre person.
Citat:
Ursprungligen postat av Jan Eriksson
Sen måste väl du ändå blanda ihop saker och ting när du anser att om man ställer krav på människor betyder att man inte bryr sig om dessa. Att också insinuerar att politiker tänker som program och fyrkantigt som en femåring visar på ett politikerförakt från din sida.
|
Självfallet måste man ställa krav på människor men det måste också alltid finnas ett mer genomtänkt syfte med kraven. Du missuppfattade mig emellertid där. Jag syftade inte alls på politiker utan jämförelsen med program var vald av en anledning