FAQ |
Kalender |
|
![]() |
#1 | ||
|
|||
Supermoderator
|
Här behöver man nog faktiskt hitta ett liknande rättsfall för att vara säker på hur detta skall tolkas, just eftersom man vid betalningar från ett telefonabonnemang nog kan förutsätta att motparten är myndig...
__________________
Bara döda fiskar flyter med strömmen. |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#2 | |||
|
||||
Bara ett inlägg till!
|
Tyckte nog att emilv länkade till det samt mitt utdrag från den länken att det finns ett rättsfall.
Men vi tar texten igen då. - En fristående innehållsleverantör kan däremot inte stödja sig på det faktum att abonnemangsinnehavaren i sitt avtal med operatören åtar sig ansvaret att svara för samtliga kostnader som abonnemanget medför. Av ett tidigare avgörande i Marknadsdomstolen (MD 2004:19) framgår att en leverantör av innehållstjänster inte får ålägga konsumenten betalningsskyldighet enbart med stöd av abonnemangsavtalet. - MD 2004:19 syftar på domen. Med andra ord det är inte ens säkert att man kan godkänna ett avtal om den som har abonnemanget är vuxen. Och det går definitivt inte om det gäller en minderårig. Så det går inte att förutsätta att en person är myndig bara för att det finns ett abonnemang. Ta och titta igenom länkarna som finns så klarnar nog en del. Det finns en viss skillnad mellan hur man vill att det skall vara och hur det är. |
|||
![]() |
![]() |
![]() |
#3 | ||
|
|||
Flitig postare
|
Ni har säkert helt rätt. Men det är faktiskt helt idiotiskt. Om ett barn köper en enkel sms-biljett på SL för 36 :- (högsta barntariffen), måste barnet böta vid biljettkontroll eftersom det inte kan teckna avtal och därför är biljetten ogiltig? Kan föräldern kräva att återbetalas för alla kontantbiljetter som köpts på ett abonnemang? Skitbra sätt att slippa köpa månadskort åt sina barn ju.
|
||
![]() |
![]() |
![]() |
#4 | ||
|
|||
Supermoderator
|
Citat:
Det nämnda rättsfallet, MD 2004:19, berör bara delar av den situation som nämns av trådskaparen. Dock är det uppenbart att näringsidkarens ställning är svag och mycket talar för att det skulle kunna gå på precis det sätt som många här hävdar i ett rättsfall... Man kan ju tycka, och jag gör det, att om man låter sina barn ha tillgång till abonnemang så får man se till att ha koll på och ta ansvar för vad de gör med abonnemangen. Hur skulle fallet vara om en omyndig får låna förälderns Visa-kort med kredit och handlar med det...? Ska detta då kunna hävas i efterhand? Jag inser att jag talar ur näringsidkarens synvinkel nu, men det är bra slappt ibland...
__________________
Bara döda fiskar flyter med strömmen. |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#5 | |||
|
||||
Bara ett inlägg till!
|
@Xamba. Det stämmer det finns få rättsfall om det hela. Mycket av det hela har avgjorts av ARN (Allmänna Reklamationsnämnden) vilken inte är en rättsinstans.
Angående blip.se så släppte de frivilligt ett krav på runt 30.000:- när två minderåriga beställt tjänster därifrån. Så det gick inte vidare. (http://epubl.luth.se/1402-1552/2008/...P-08051-SE.pdf D-uppsats på 43 sidor med en hel del referenser) Men visst är fallen som gått vidare relativt få. Nu har jag inte lagt ned så mycket tid på att leta efter det heller. Jag tror väl vi alla är överens om att man inte skall ingå avtal med minderåriga. Samtidigt är kontrollmöjligheterna och verifieringen av att de har tillstånd av sina föräldrar en bit som är svår att lösa på ett bra sätt. För att inte säga ohanterlig i vissa fall. Så där släpar en hel del efter som det verkar. |
|||
![]() |
![]() |
![]() |
#6 | ||
|
|||
Medlem
|
Oavsett hur rättsläget är så tycker inte jag att du ska betala tillbaka några pengar. Du har i princip inget att förlora på att inte göra det samtidigt som du lär ytterligare en förälder att det är dags att ta sitt ansvar, oavsett vad konsumentverket tycker så måste människor använda sitt förnuft.
Det går inte att kontrollera att en person är myndig, åtminstone inte i stor skala. Hur skulle det gå till? Man måste kunna anta att en person som har ett mobilabonnemang är över 18 år, är så inte fallet så är det abonnemangsinnehavaren som bör vara ansvarig för vad abonnemanget används till så länge användaren inte har begått ett brott, exempelvis vid stöld osv. Om nu rättsläget idag är lite osäkert på denna front så vore det på tiden att det kom ett fall som gav tydligt prejudikat att tillämpa på liknande situationer. I ditt fall, förutsatt att du har rättsförsäkring i din företagsförsäkring, så vore det tämligen riskfritt att bestrida denna mors krav och se om hon drar det vidare. När det rör sig om så extremt små belopp (under ett halvt prisbasbelopp) så är förhandlingarna snabba, om det ens blir några. Om du möter henne med ett sakligt och professionellt svar där du förklarar orimligheten i att hon förser sin son med ett obegränsat abonnemang i sitt namn (var tydlig med att poängtera att minderåriga inte kan stå på ett abonnemang och att du därigenom redan har kontrollerat att personen inte är under 18) så får du säkert ett argt mejl tillbaks, men det slutar nog där. Vill poängtera att teoretiskt så har Conny rätt i det han skriver, men i det här enskilda fallet ser jag ingen anledning att klappa föräldrarna på axeln. Man kan inte alltid skydda sig bakom lagen för ibland hänger inte lagen med i utvecklingen. |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#7 | |||
|
||||
Klarade millennium-buggen
|
||||
![]() |
![]() |
![]() |
#8 | |||
|
||||
Klarade millennium-buggen
|
Om man måste ange sitt personnummer och intyga att man är den man utger sig för så har man som säljare möjligheten att göra en polisanmälan gällande bedrägeri. Jag tror nog att de flesta föräldrar inte vill att deras barn ska bli anmälda för bedrägeri och därför är mer välvilligt inställda till att göra upp i godo. Man kan ju hoppas det iaf.
|
|||
![]() |
![]() |
![]() |
#9 | ||
|
|||
Medlem
|
Det är inte möjligt för dem när kontot skapas. Du kan uppge någon annans uppgifter precis som på alla andra sajter. Först vid vidare kontroll kan man avgöra om uppgifterna är riktiga. Exempelvis kan man skicka ut en bekräftelsekod till personnumrets folkbokföringsadress, men även då kan en person stå där och vänta på posten och sno åt sig denna kod.
Min poäng är att det aldrig går att kontrollera eftersom det alltid går att ta sig förbi kontrollen på olika sätt. Frågan är bara hur långt vi som företagare måste gå innan vi anses ha gjort vår del. |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#10 | ||
|
|||
Klarade millennium-buggen
|
Citat:
Min tolkning är att innehållsleverantören själv måste försäkra sig om att den verkliga avtalsparten är både myndig och rätt person, man kan alltså INTE förlita sog på att det är den som står för abbonemanget som är avtalspart. Det är innehållsleverantören som har undersökningsansvaret för detta. Senast redigerad av Conny Westh den 2010-03-14 klockan 20:44 |
||
![]() |
![]() |
Svara |
|
|