[patrikweb]

Ursprungligen postat av demain

Skulle aldrig hålla. Det skulle utan tvekan anses vara ett kringgående av distansavtalslagen. Syftet verkar främst vara att skydda företag som behöver investera arbetstid i ett visst projekt från att konsumenten bestämmer sig för att avbeställa tjänsten när den redan är slutförd. Det blir ju svårt att "lämna tillbaka" en ren tjänst, till skillnad från en tjänst som går ut på att få produkter hemskickade.

Citat från prop. 1999/00:89 s. 63: "Om distansavtalslagen inte skulle innehålla ett sådant undantag, finns det en risk för att näringsidkarna inte vill utföra beställda tjänster förrän ångerfristen har löpt ut, vilket i sin tur skulle kunna få till konsekvens att det inte skulle vara möjligt för en konsument att träffa ett avtal på distans om det är nödvändigt att tjänsten påbörjas direkt."

Fast driva en webbshop är ändå typ av en tjänst, att packa och slå in kunds produkt bör med räknas som en tjänst. Man kan undra varför kund ska ha rätt få tillbaka frakt kostnad för det är en hel tjänst.

Iofs hade man kunnat ha 2 företag en som säljer produkt och en som säljer frakten som separat beställning.

Men oavsett lättast ha bolag utanför EU som är juridiska sälj företag för slippa alla sådana regler. Billigare med utan behöva tänka på moms.

[demain]

Ursprungligen postat av patrikweb

Fast driva en webbshop är ändå typ av en tjänst, att packa och slå in kunds produkt bör med räknas som en tjänst. Man kan undra varför kund ska ha rätt få tillbaka frakt kostnad för det är en hel tjänst.

Iofs hade man kunnat ha 2 företag en som säljer produkt och en som säljer frakten som separat beställning.

Men oavsett lättast ha bolag utanför EU som är juridiska sälj företag för slippa alla sådana regler. Billigare med utan behöva tänka på moms.

Nej, en webbshop är inte en tjänst. Åtminstone inte om vi talar om en juridisk definition. Typiskt för en tjänst är att ett visst arbete utförs för en kund utan att egendom byter ägare. Det finns dock så kallade blandade tjänster där det ibland är oklart vilken typ av lagregler som ska tillämpas, t.ex. när en kund köper en kakelugn och installationen kostar lika mycket som kakelugnen.

Det kan diskuteras om frakten bör räknas som en utförd tjänst, åtminstone om fraktkostnaden är betydligt större än kostnaden för själva varan. I DAL finns ett undantag när kunden har valt en dyrare fraktmetod än vad som hade krävts; i detta fall kan näringsidkaren kräva att kunden betalar mellanskillnaden (2 kap. 15 § 1 p. DAL). Hade frakten räknats som en tjänst hade detta undantag givetvis inte behövt tilläggas, så slutsatsen att frakten skulle kunna debiteras på grund av att den är en utförd tjänst är felaktigt.

Det hade möjligtvis kunnat räknas som en tjänst om företag A säljer en produkt till en kund och företag B hämtar, packar och levererar produkten till kunden. Det skulle i så fall förmodligen förutsätta att både företag A och företag B tar betalt från kunden. Om endast företag B tar betalt blir ju resultatet detsamma som hos en "vanlig" webbshop.