[x264]

Oj om du tycker att hans inlägg är långt ska du la se snittlängden på mina feedback inlägg

OnT:

Jag ser det faktiskt som något positivt ändå med nischade sidor; folk behöver fler saker att relatera till än allt positivt som finns på Facebook, Google plus och liknande sidor.

Det som gör det till en bättre utgångspunkt är att om man nischar sig så ökar chanserna att man faktiskt anpassar sig bättre till vad ens kunder vill ha / behöver.

Möter också ständigt folk som säger ungefär som du:

Att de har världens bästa idé och att man kommer att tjäna storkovan; jag brukar bara ignorera dessa människor. För i slutet av dagen, trodde de verkligen själva på sin idé så mycket hade de satt sig ner och lärt sig utveckla sidor och inte spridit runt sin idé från första början.

Själv varit med om att folk snott ens idéer när man bollat de med "halv-kompisar" och sedan blivit framgångsrika utan ens ett tack.

En idé är egentligen värdelös utan ett genomförande.
En vis man sade också en dag att om du kan tjäna ens tio kronor på din idé kan du också bli miljonär. Hur då?

Jo, för om det finns EN person som är villig att betala för din idé så finns det miljontals andra också. Det gäller bara att nå ut till dessa människor.

Problemet är även att folk siktar för högt. Misstolka inte, sikta mot stjärnorna och nå molnen. De flesta människor kommer även till en punkt där de börjar tveka på sina projekt; de har inte samma dedikation som tidigare och börjar fila på en ny liten idé.

Samtidigt vänder sig dessa till sina nära och kära och frågar om respons. Många av de nära och kära kommer även här vara uppväxta med att man bara ska göra sitt jobb, gå hem och fortsätta sitt liv hemma. Ingen av dessa människor har knappt tänkt tanken på att de kan skapa sina egna jobb och tjäna sina egna pengar på detta. Utan de väljer tryggheten. Men är det verkligen trygghet att förlita sig på andra? Ofta blir folk deprimerade och känner sig orkeslösa efter en dag på sitt jobb som de egentligen hatar.

Tycker denna vändpunkt i livet är bland de mest intressanta. För de väljer ett av två alternativ. Antingen kör de på sin tidigare magkänsla att fortsätta med sina sprakande idéer och kämpar vidare (den hårdaste vägen) ; alternativt så tar de vad deras nära och kära rekommenderade att lägga idén på is för att de inte tycker att den verkar riktigt bra eller att de är rädda att ens familjemedlem ska hamna in någon slags ekonomisk kris.

Vad händer med val ett?

En entreprenör föds, han tar sitt steg ut ur fågelboet och får pröva sina vingar från första gången. Han kanske ramlar ner, men hans familj och andra kommer fortfarande stå kvar och heja på honom; mot vad han tidigare trott.

Val två då?

Här har vi personen i fråga som har gett upp, varför? Jo för att andra sade åt honom vad han ska göra med sitt liv. Personen i fråga kommer att fortsätta med sitt gamla liv, lägga ner sitt projekt och om han fortsätter att drömma sig vidare om eget så kommer han att starta upp någonting nytt vid sidan av och lämna det gamla halvfärdigt.


Val två är givetvis den lättaste vägen, men kanske den också många av oss här på WN och liknande sidor skulle känna igen sig i. I alla fall ha vart i en position tidigare i livet.
Vad är det då som gör att vi väljer att ta den bekväma vägen? Jag menar, mina tidigare två chefer kan typ inget om webbutveckling men fortfarande så hade de ett företag på 8-10 anställda.

Vad är det då som skiljer dem från personen i kategori två? Jo de tar steget, de fortsätter med sitt projekt. Oavsett om det är tungt och de tvivlar så slutför de vad de påbörjade.

Du behöver inte vara multimiljonär för att vara lycklig; många människor som har gått från att vara fattiga till att bli rika brukar säga att den största chocken för dem som miljonärer är:

De förlorade viljan att vilja köpa saker.

Vad säger de om oss människor egentligen?
Vi har inte utvecklat så mycket sen vi var bebisar egentligen; visst, vi har mer kunskap och så. Men våra biologiska nerver agerar fortfarande på samma sätt:

Vi vill ha vad vi inte kan få!

Jag gillar David Heinemeier (mest känd som skaparen av Ruby on Rails, men också en fantastisk föreläsare)

https://www.youtube.com/watch?v=0CDXJ6bMkMY

och Tony Hsieh, (skaparen av Zappos.com, världens största företag som säljer skor)

https://www.youtube.com/results?search_query=tony+hsieh

Han är en väldigt ödmjuk kille och en stor förebild för mig om jag själv skulle driva ett företag i framtiden.


Jag är själv inte bättre än person #2, men jag vill vara person #1 egentligen i mina två exempel. Håller på att sträva efter de men mina föräldrar har knappt mat på bordet så jag måste också prioritera dem i mina ögon. Men det är MITT val och jag gör så gott jag kan för att försöka klara av #1 samtidigt som jag hjälper mina föräldrar.

Jag själv drömmer om att ha eget. Jag skulle strunta i pengarna helt och hållet faktiskt. Själva lyckan av att inte behöva kräkas innan man går till jobbet pga. stress skulle för mig vara ovärderlig. Hellre att mina första 20 anställda har bättre lön än vad jag själv har, för min belöning till mig själv skulle vara att få uppleva det hela.

Just nu är jag utan pengar och kommer vara i behov av att slänga upp en VPS för min nästa idé. Så ska försöka sälja något här hemma så att man klarar sig i i alla fall tre månader utan någon som helst inkomst när sidan väl är uppe.


Din sista fråga där om det kommer att vara omöjligt att konkurrera med väl etablerade sidor.
Enkelt svar NEJ!

Visst kommer att vara svårt, men eftersom webben utvecklas hela tiden, för varje dag som går så använder mindre och mindre personer facebook (i alla fall i min bekantskapskrets).
Det är inte lika "inne längre" och facebook skapades 2004, det tog inte förrän typ 2008-2009 innan jag hörde talas om det här i Sverige?

Jag tror helhjärtat på att folks intressen och så är som en sinuskurva, förr i tiden fanns det väldiga liberaler också som var för allt möjligt och öppenhet om allt. Sen vänder det och det ska bli tabu med allting i stället.

Ingen trodde att man kunde störta romarriket eller Alexander den stores rike.
Det är lite som med allting annat, de har sin pik och saker och ting går över.

Jag tycker det är fantastiskt hur Google försöker expandera in på nya marknader, internet, bilar, medicin, förnyelsebar energi osv.

De breddar sina marker och kanske inte alls kommer vara beroende av sin internettjänst om 20 år? (säger inte att Googles webbplatser skulle dö ut, men OM de skulle göra de att Google skulle klara sig på andra områden som de expanderat i)

I dagens läge är det mycket snack om feminism men samtidigt är det väldigt viktigt med att vara anonym på nätet IGEN. (det här går upp och ner precis som det gjort sedan internets start)

Så om du kan snabbt slänga upp en sida som kommer att vara aktiv i tre fyra år så rekommenderar jag att du inriktar dig till feminister. Typ något forum av något slag.


För att sammanfatta lite och ställa motfrågor:

Jag tycker att nischer är bra, för att de ökar chanserna att de gör en SPECIFIK sak mycket bättre. Dock så håller jag med dig, om de fortfarande gör en sämre version men nischar sig så håller man sig självklart undan.

Vad har du själv gjort som är framgångsrikt, precis som tartareandesire skrev?


Uppskattar ditt inlägg för håller med till viss del, men samtidigt är jag emot vad du skriver Det fick mig att reflektera mer över hur jag själv är och jag är nöjd med vad jag kom fram till. Förut var jag alldeles för förhoppningsfull, har aldrig bett folk göra saker åt mig. Men kanske om egna projekt. Nu försöker man vara mer realistisk och nöjer sig med det lilla! Är inte så gammal ännu men har sedan ung ålder förstått att pengar inte är allt; i alla fall inte för min del.

[JesperA]

Ursprungligen postat av tartareandesire

Detta var nog ett av de märkligaste och längsta inlägg jag läst på WN, fredagsöl?

Visst har du en del poänger men du är kanske lite hård i dina resonemang. Om vi vänder på det hela, vad har du själv lyckats bra med och vad skilde ut dig från andra i dessa fall?

Att göra någonting väldigt mycket bättre i etablerade branscher är i stort sett omöjligt om man följer i samma fotspår. Det som eventuellt kommer att konkurrera ut Facebook, Blocket, Ebay eller Instagram kommmer inte att vara någonting väldigt likt med lite bättre funktioner (det kan de fixa själva utan problem om konkurrenter poppar upp), det kommer i så fall att vara något annorlunda som sticker ut på något vis. När något mer eller mindre nyskapande dyker upp finns möjligheten att vinna branschen även för copycats, annars är det svårare. Det gäller att tänka nytt snarare än att göra något perfekt från första början.

Sen finns naturligtvis chansen att åtminstone klara sig även med kopior inom breda och/eller kapitalstarka branscher. De flesta har trots allt inget unikt att erbjuda.

Japp jag var lite hård i mitt resonemang men redan i första raden i mitt inlägg så sade jag att jag skulle överdriva en hel del bara för att få fram poängen Har inte riktigt så kritisk inställning till nischer som mitt inlägg vittnar om, för notera meningen: "Så ja, nischer är bra för det kan tillåta en att totalt dominera den nischen & ja, jag vet att många tjänar bra med pengar på nischer"

Resten vet jag inte riktigt hur jag skall kommentera för du skrev ungefär detsamma som jag skrev eller jag kanske missade något :P

Ursprungligen postat av x264

*inlägg*

Japp, egentligen skrev jag mitt inlägg med fel utgångspunkt, jag kritiserade nischerna mer än vad som egentligen var tänkt, min huvudpoäng var mer att vara kritisk mot folk som föser andra personer hårt åt nischnings hållet.

I forum, communities, sociala medier skulle jag mer vilja se en mentalitet där folk driver på och motiverar andra att göra något bättre, göra något unikt, hitta outforskade marknader, vidareutveckla sin idé osv osv, numera är det mer "gör en kopia, släng in i en nisch, gör en kopia, släng in i en nisch, gör en kopia.....osv osv". Jag tror jag har svårt att formulera vad jag egentligen kritiserar och vad jag vill få fram, men jao, det jag inte gillar är folks demoraliserande inställning att det är omöjligt att konkurrera med etablerade tjänster, när personerna grundar sin inställning på i många fall extremt taffliga försök, men jag kan ha missat några som faktiskt utvecklat en tjänst som är ett ärligt försök till konkurrens på etablerade tjänster men som misslyckades.


Mycket av ditt inlägg påpekar en annan sak som kanske denna tråden egentligen borde handlat om, nämligen om energi, motivation, drivkraft och alla tänkbara relaterade synonymer:


Jag vet inte hur det är med er, kommentera gärna om ni ständigt råkar ut för detsamma. Inte nog med att 90% av personerna som skickar förfrågningar till mig som jag beskrev i mitt första inlägg, så nästan 60-70% av dom som skickar förfrågningar har en väldigt negativ, eller snarare extremt negativ och ofta väldigt snedvriden inställning till ens egna projekt. Frågar man personer i sin egna omgivning om vad dom tycker om ens projekt, betatester osv så är det överlag positivt och när det inte är det så får man åtminstone konstruktiv kritik, MEN dessa personer som konstant kontaktade mig och påstod att dom hade nästa Facebook, dom verkar se världen i ett extremt svart/vitt perspektiv, allting är allt eller inget, antingen är saker skitbra eller skitdåligt, det finns lixom inga steg däremellan. Deras egna idéer är såklart världsbäst (trots att dom i princip säger att dom vill göra en exakt kopia av Facebook, fast grönt), medans andras projekt är totalt jävla värdelösa.

Tex, skulle man säga till dom att ens egna projekt hade potential omsätta 5 miljoner kr/år så skulle dom antingen bara hånskratta eller slänga ut sig: "fyfan vad värdelöst", "varför slösar du ens tid på ett sån liten skitsida när du kan bli miljarder med mig" osv osv och ofta ännu mer nervärderande kommentarer. Samma sak varje gång, jag själv är nöjd med mat för dagen & tak över huvudet, allt extra är bara en bonus, men det verkar inte dessa personer förstå, för enligt dom måste man tydligen omsätta minst 50 miljoner kr/mån, allt annat är tydligen så sjukt jävla värdelöst dåligt att dom konstant måste spy galla över alla som är under den gränsen & inte ens i deras vildaste fantasi kan dom förstå varför folk utvecklar projekt med potential under 50 mille i månaden. Helt sjuk inställning vissa har. Alla dessa nervärderande kommentarer man får i mail eller SMS (från dom som luskar fram privattelen) osv osv, sjukt drygt att vara mottagare, tappar motivationen rejält, sjukt svårt att hålla energin uppe osv osv, så någon mer som råkar ut för dessa personer lite då & då, kör ni bara ignore eller?


Sista stycket är också en liten del i varför jag ogillar alla som direkt säger "Du är en idiot om du försöker konkurrera med etablerade tjänster, du skall vara glad om du ens får 1 medlem i en nisch av en nisch av en nisch", vissa kastar helt enkelt ut extremt nervärderande kommentarer såfort någon person ens hintar om att dom skall försöka göra något i samma nivå som etablerade tjänster. När vissa visar upp sin tjänst så är prio 1 för vissa kritiker att alltid berätta för folk att dom skall nischa sig, att uppmana till försök att förbättra tjänsten, att utveckla något unikt, att ens bry sig en gnutta kommer extremt långt ner på vissa kritikers lista, om det ens är med på listan överhuvud taget.

Jag vet inte, är det rädslan att misslyckas? Vad händer om man försöker? Investeringskapital är ett hinder för dom flesta att konkurrera med, givetvis är kapital alltid ett hinder men utöver det? Vad händer om man misslyckas? Går världen under? Bryter man benet, kommer staten & burar in en, blir man utpekad, utskrattad, kölhalad eller kommer samhället att rulla fram giljotinen på torget om man misslyckas? Efter misslyckandet, är allt då över? Man har troligen investerat i infrastruktur eller VPS:er, så misslyckas du, då kan du testa en nisch, eller flera nischer, din kodbas kan användas till flera saker på en & samma gång, gör mer än 1 försök, gör olika försök, modifiera din idé, men att ge upp med en fair and square konkurrens innan du ens försökt, ja risken finns att du misslyckas men inget ont händer & du har 1000000000-tals försök till på dig innan livet är över.