[Dreamtale]

Jag förstår inte riktigt resonemangen om att USA skulle göra allt i sin makt att få tag i Assagne. Om något tjänar de enormt på Assagnes motstånd; ingen svartmålningskampanj i världen hade lyckats dra ner hans anseende - och hela Wikileaks trovärdighet - på ett mer effektivt sätt.

Att kalla svenska rättsväsendet för undermåligt, att vurma för pressfrihet and whatnot, och sen åka till ett av Sydamerikas minst fria länder? Det är svårt att undvika sådana paradoxer, och hjälper bara till att demolera det goda som Wikileaks än gång utförde.

Hade Assagne verkligen, verkligen brytt sig om sanning, om Wikileaks hade han redan överlämnat sig för förhör. Den lilla, minimala chans att han blir utlämnad hade då varit värd att rädda Wikileaks. Men han kanske är rädd att faktiskt åtalas för brotten i fråga?

[Gustav]

Ursprungligen postat av Dreamtale

Jag förstår inte riktigt resonemangen om att USA skulle göra allt i sin makt att få tag i Assagne. Om något tjänar de enormt på Assagnes motstånd; ingen svartmålningskampanj i världen hade lyckats dra ner hans anseende - och hela Wikileaks trovärdighet - på ett mer effektivt sätt.

En rättsstat bryr sig inte om ifall en brottslig förlorar ansiktet i media. Polis och åklagare tappar inte intresset för ett fall, bara för att den misstänkta får negativ publicitet i media. För en rättsstat så handlar det bara om att åtala brottslingen. Ingenting annat räknas.

Så allvarlig brottslighet som Assange är misstänkt för, är dessutom ovanlig. Militärspioneri och att läcka hemligstämplad information till främmande makt, är enligt de flesta staters rättssystem det allvarligaste brottet man kan göra dig skyldig till (i alla fall om man värderar brott efter påföljd).

Så varför verkar det för dig konstigt, att USA skulle göra vad man kan för att komma åt Assange? CIA gnuggar säkert händerna över all dålig publicitet som Assange får. Men FBI och den amerikanska åklagarmyndigheten bryr sig inte överhuvudtaget om den saken.

Får amerikanerna tag på Assange, så kommer han att få skaka galler resten av livet (förutsatt att åklagaren har bevisning som kan binda honom vid brott). Att amerikanerna INTE skulle försöka få Assange utelämnad, verkar enligt mig högst otroligt. Skulle de bara strunta i honom, så tar även jag på mig foliehatten och frågar mig varför. För om en rättsstat låter misstänkta brottslingar löpa - då kan man absolut börja misstänka en konspiration.

Ursprungligen postat av Dreamtale

Hade Assagne verkligen, verkligen brytt sig om sanning, om Wikileaks hade han redan överlämnat sig för förhör. Den lilla, minimala chans att han blir utlämnad hade då varit värd att rädda Wikileaks. Men han kanske är rädd att faktiskt åtalas för brotten i fråga?

Hade jag varit i hans situation, så hade jag brytt mig om min egen säkerhet i första hand och om sanningen i andra hand. Jag tycker inte att det är en jättekonstig prioritering... eller?

Folk kanske förväntar sig offervilja från "hjältar". Men jag tycker man ser den betydligt oftare hos galningar (typ Breivik).

[Dreamtale]

Ursprungligen postat av Gustav

En rättsstat bryr sig inte om ifall en brottslig förlorar ansiktet i media. Polis och åklagare tappar inte intresset för ett fall, bara för att den misstänkta får negativ publicitet i media. För en rättsstat så handlar det bara om att åtala brottslingen. Ingenting annat räknas.

Fast, ansökan om utlämning - och rätta mig gärna om jag har fel - görs politiskt, snarare än av rent juridiska skäl. Alltså; huruvida USA lämnar in en ansökan om utlämning från Sverige, vilket de än så länge inte ska ha gjort, ligger i förtroendevaldas händer. Om ledningen då finner det gynnsamt att Assagne gör motstånd - vilket de ju varit, ur ett PR-perspektiv - behöver det med nödvändighet inte innebära att man använder alla sina verktyg för att få hem honom.

(Poängen med utlämningen var blott ett exempel för att visa att all makt - som jag uppfattat det - inte är av ren juridisk karaktär, att alla rättigheter och kanaler inte är juridiskt kontrollerade).

Men FBI och den amerikanska åklagarmyndigheten bryr sig inte överhuvudtaget om den saken.

Det betvivlar jag inte heller, men för att de ska få skrida till verket behöver de vara i en position att utöva sin auktoritet, vilket kan, beroende på väg, förlita sig på exempelvis CIA, eller någon annan, mindre reglerad instans.

Hade jag varit i hans situation, så hade jag brytt mig om min egen säkerhet i första hand och om sanningen i andra hand. Jag tycker inte att det är en jättekonstig prioritering... eller?

Folk kanske förväntar sig offervilja från "hjältar". Men jag tycker man ser den betydligt oftare hos galningar (typ Breivik).

Allt är relativt. Om man ställer upp frågan på ett sådant Platonskt sätt som dig, så visst, då är det självklart. Ställer man däremot upp scenariot såhär istället: Åka till Sverige, bli förhörd, med relativt god sannolikhet bli släppt och friad, och därefter rentvå sitt namn, liksom hela Wikileaks, och helt kunna undvika den förtroendekris som uppstått.

Jag tror, helt ärligt, att risken för ett utlämnande är liten, vilket man måste ha med i beräkningen - där det finns en osäker faktor, alltså möjligheten att bli utlämnad/fälld (vilken får ses som förhållandevis liten), kontra den säkra faktorn att Wikileaks och deras arbete kommer bli allvarligt skadat.

Sen kompliceras allt av att Sverige har ett utlämningsavtal med USA. Liksom det kompliceras av att Sveriges diplomatiska anseende riskeras om man lämnar ut Assagne.