[col]

Ursprungligen postat av Anders Larsson

Först ska man ta hänsyn till att det aldrig är helt givet utfall när det gäller juridiska frågor.

När det gäller varumärken finns det ett antal olika klasser som de kan registreras inom. Skyddet gäller bara inom dessa klasser, därför kan ett registrerat varumärke vara både en matprodukt och en stålprodukt. Därav att en varumärkesregistrering inte ger någon ensamrätt.

Varumärken som förlorar sin unikitet, tex Bankomat, som används som ett generellt ord i Sverige för uttagsautomat, förlorar sin varumärkesstatus.

Även utan registrering har man ett visst varumärkesskydd genom inarbetning.

Bra sammanfattat! Värt att notera är att varumärkesskydd genom inarbetning kan vara svårare att styrka.

Ett varumärke anses vara inarbetat om det har använts i sådan omfattning att det här i landet inom en betydande del av den krets som det riktar sig till har blivit känt som en beteckning för de varor eller tjänster som det används för. En ensamrätt som grundar sig enbart på inarbetning gäller bara inom det område där varumärket är inarbetat.
Källa: http://regeringen.se/sb/d/1910/a/12260

[tartareandesire]

Ursprungligen postat av col

Bra sammanfattat! Värt att notera är att varumärkesskydd genom inarbetning kan vara svårare att styrka.

Det går väl aldrig att "styrka"? Är väl bara en ren bedömningsfråga och det krävs nog mer eller mindre att det är välkänt för de flesta?

[Gigena]

Ursprungligen postat av tartareandesire

Det går väl aldrig att "styrka"? Är väl bara en ren bedömningsfråga och det krävs nog mer eller mindre att det är välkänt för de flesta?

Det krävs att en betydande del av omsättningskretsen känner till varumärket för att det ska anse vara inarbetat. Omsättningskretsen kan i sin tur delas in i olika grupper, t ex bransch och potentiella kunder. Det är "enklast" att bevisa att varumärket är inarbetat inom branschen genom att beställa en marknadsundersökning av Stockholms handelskammares varumärkesnämnd.

Enligt praxis krävs att åtminstone 1/3 av omsättningskretsen känner till varumärket för att det ska anses vara inarbetat. Problem uppstår om en del uppfattar varumärket som en generisk beteckning. Då krävs i regel att fler uppfattar ordmärket som ett varumärke än en generisk beteckning för att det ska anses vara inarbetat.