[Sebbe]

Jag är inte fullt lika säker på att lagen skulle tolkas och tillämpas så som du säger.
Det eftersom syftet med lagen är dels att skydda den svagare parten i avtalsförhållande (dvs. konsumenten). Lagstiftaren anser nämligen att konsumenten är den svagare parten i jämförelse med näringsidkaren som har mera resurser.
Det andra är det att distansavtalslagen brukar tolkas ganska extensivt vid tvister som avgörs i domstol (rättspraxis). Vilket innebär att den tolkas i förmån för konsumenten (återigen styrkeförhållandet mellan konsument - näringsidkare).
Det viktiga som lunarmys redan påpekade är när avtalet ingicks. Vilket är ett klassiskt problem när man ser till avtalsrätten som helhet.

Var det när konsumenten per telefon "beställde" varan eller var det först när konsumenten avhämtade den beställda varan? (Alltså i vilket skede blev konsumenten bunden av avtalet).
I Sverige tillämpas i allmänhet ”anbud – accept” modellen. Vilket i sin tur innebär att säljaren ger ett anbud om att sälja produkten till köparen, vilket sedan köparen accepterar.
Gjordes denna accept direkt över telefon så har ett avtal uppkommit över distans och följaktligen gäller distansköpslagen. Om det gick till på ett annat sätt vid "beställningen" över telefon och köparen och säljaren först blev bundna av köpet vid hämtningen av varan då gäller ju konsumentköplagen (KköpL).


/Sebbe