[abergman]

Ursprungligen postat av Hydr0matic

Ok, förstår inte riktigt. Varför skiljer man på koden och en kompilerad version av koden? Ungefär som att jag köper en översatt version av en engelsk bok, och sedan har rätt att sälja vidare kopior av den. Eller vad menar du med "applikationen"? Är själv ingen expert ...

Jag ser den kompilerade versionen av applikationen som det som kunder betalat för. Källkoden är något som du som utvecklare äger, om inget annat avtalats. Det är så jag ser det iallafall.

[Hydr0matic]

Ursprungligen postat av abergman

Jag ser den kompilerade versionen av applikationen som det som kunder betalat för. Källkoden är något som du som utvecklare äger, om inget annat avtalats. Det är så jag ser det iallafall.

Ursprungligen postat av Lumax

Den kompilerade versionen är det exakta slutresultatet av ditt arbete. Äger man koden så kan man vidareutveckla applikationen på egen hand och t ex sälja vidare.

Menar ni att kunden som betalat för vår flashapplikation har rätt att framställa och sälja exemplar av den kompilerade versionen? Det har jag svårt att tro. Som jag ser det betalar de oss för en nyttjanderätt. Något annat vore orimligt.


http://web2.jur.lu.se/Internet/Biblioteket/Examensarbeten.nsf/0/8ACDA6942DFFE9FBC1256E8100720C63/$File/exam.pdf?OpenElement

När en upphovsman skapar ett verk uppkommer upphovsrättsligt skydd omgående och automatiskt. Huvudregeln är att endast fysiska personer kan få upphovsrätt till verk. Företag kan således normalt inte skapa upphovsrättsligt skyddade verk, det är däremot vanligt att företag genom anställningsavtal automatiskt övertar de ekonomiska rättigheterna till ett verk omedelbart efter dess skapande. Även juridiska personer kan i undantagsfall vara upphovsmän, exempelvis i egenskap av ursprungliga producenter till ljud- och bildupptagningar eller databaser. Det är därför inte alltid fysiska personer som är ursprungliga rättsinnehavare även om det är det absolut vanligaste.

Det upphovsrättsliga skyddet kan delas upp i två olika delar, en ekonomisk och en ideell. Båda dessa delar återfinns ursprungligen hos upphovsmannen. Den ekonomiska delen av upphovsrätten medför en exklusiv rätt för upphovsmannen att ge ut, mångfaldiga och distribuera eller på annat sätt offentliggöra exemplar av ett verk för allmänheten. Detta medför att det motsatsvis är förbjudet för andra att framställa nya exemplar av verket genom t ex kopiering utan upphovsmannens medgivande. Det är i det sammanhanget också viktigt att skilja mellan upphovsrättigheterna till ett verk och rättigheterna till ett fysiskt exemplar av upphovsrättsligt skyddat material. Även om rätten till ett fysiskt exemplar har överlåtits genom exempelvis en försäljning ligger upphovsrättigheterna kvar hos upphovsmannen. För att kunna mångfaldiga verket eller göra det tillgängligt för allmänheten på något av de sätt som URL omfattar krävs ytterligare ett avtal där rätten till den aktuella delen av den ekonomiska upphovsrätten överlåts eller upplåts.

Rätten att framställa exemplar av skyddat material och rätten att sprida dessa exemplar på marknaden utgör de mest betydelsefulla delarna av den ekonomiska rätten. Att fästa ett verk på en ny bärare är att anse som en framställning av ett exemplar, även om det nya exemplaret har en annan form än den ursprungliga, t ex en målning som avbildar ett foto eller en dramatisering av en dikt.4 Tillstånd från rättsinnehavaren krävs därför i dessa fall.