Citat:
Originally posted by Lexolar@Nov 19 2003, 15:03
Jag gjorde "eget bredband" 1999.
Det var en gång i en liten liten håla vid namn Oxelösund (~11 000 innevånare) beläget vid kusten i östra Södermanland. På denna gamla goda tid fanns det inget magiskt jack i väggen med 10 Mbps, ADSL etc. - inte ens ordet "bredband" existerade på det sätt som det används idag.
Det var modem på 28.8-56 Kbps som gällde och det gjorde mig och mina grannar i ett kvarter med villor/radhus i Oxelösund fruktansvärt frustrerade. Diskussioner om hur man skulle kunna slippa det förbannade modemet förekom jämt och ständigt.
Jag blev utsedd till någon form av tekniskt ansvarig och började undersöka vad det skulle kosta att koppla samman de intresserade med någon form av kabel. När jag började var jag helt grön på nätverk (fast man tyckte ju man på sätt och vis var en kung på nätverk eftersom man hade ett "toppmodernt" BNC-nätverk hemma mellan ett par gamla PC-burkar med CPU-hastigheter upp till svindlande 200 Mhz), så jag gjorde många misstag i min förundersökning (så som att tro att man kunde bygga ett kvartersnätverk mellan 10-15 villor med hjälp av TP-kabel, inga avstånd längre än 100 meter och oändligt många hubbar). Så småningom lärde man sig om att man inte kunde ha mer än ett par hubbar (repeatrar) i rad samt att med ett nätverk helt baserat på TP-kablar så kunde det bli förbannat många problem på grund av jordpotential och sån't där annat elektriskt. På den tiden fanns det inte switchar till överkomligt pris utan då var det hubbar som gällde om vi ville komma undan med vårt hemmagjorda bredband till överkomligt pris.
Utöver det rent tekniska skulle det bli problem med ett kabelbaserat nätverk (oavsett om det hade blivit aktuellt med den då svindyra fiberoptiken) eftersom hela kvarteret i princip låg på ett berg, dvs. att gräva var uteslutet och inte ville man ha polyetenslang (gummislang) innehållandes nätverkskabel liggandes på backen över hela kvarteret. Att ha något fysiskt mellan villorna var alltså uteslutet och det som då återstod var någon form av luftburen kommunikation mellan villorna.
Som tur var en av villaägarna i kvarteret ägare till en datorbutik vid namn Nycopia i grannstaden Nyköping. Nycopia var återförsäljare till Upgrade som i sin tur återförsäljde radiolänkar från BreezeCOM (numera Alvarion). En före detta anställd till Nycopia jobbade då på Upgrade och på så vis fick vi bredbandssugna villaboende Oxelösundare låna en basstation (BreezeCOM AP-10D PRO.11) och radiolänk (BreezeCOM SA-10D PRO.11) med tillhörande Helex-sladdar (Upgrades produktnamn, kommer inte ihåg dess riktiga namn just nu) och externa antenner.
Ja, nu hade vi radiolänkar som vi kunde använda till att testa förbindelserna mellan husen. Men var tusan skulle vi få en uppkoppling till Internet ifrån? Att hyra en egen fast förbindelse och dela kostnaden för den på 10-15 villor innebar förutom investeringen i radiolänksutrustning på flera tusen kronor per villa en månadskostnad på närmare 1000 kr (då kostade en fast anslutning på ca 256 Kbps åtminstone 10 000 kr exkl. installation), vilket var alldeles för dyrt.
Ännu en tillfällighet uppstod. Det visade sig att den då mycket populära datorbutiken Pyttemjuk (är det någon mer än jag här som kommer ihåg dem? Nej, de finns inte kvar på www.pyttemjuk.se), som hade sin butik och postordersverksamhet belägen till Oxelösund, satt på en 512 Kbps fast uppkoppling via Sonera (kommer inte ihåg vad de hette på den tiden, men det var inte Sonera i alla fall). Lyckligtvis hade Pyttmjuk då nyligen flyttat till en fristående fastighet som bara låg 800 meter fågelvägen från vårt kvarter - och dessutom med fri sikt mellan oss och dem!
Vi fick i alla fall hyra in oss på Pyttemjuks uppkoppling mot Internet. Nu började testerna med radiolänksutrustningen. Det fungerade kalasbra och hastigheter på upp till 2-3 Mbps uppmättes mellan basstationen, vars antenn då hade temporärt monterats på den högst belägna villan i kvarteret, och Pyttemjuks fastighet. Eftersom basstationens antenn var rundstrålande, så testade vi sedan att ansluta till den från alla möjliga håll, vinklar och avstånd. Alla försök gick strålande.
Nu var det bekräftat att det skulle gå att få fast uppkoppling till kvarteret via radiolänk och skulle det kunna genomföras så skulle vi då även bli de enda villorna/privatpersonerna i Oxelösund med fast uppkoppling mot Internet (bara det var ju ett skäl att gå med - vara först!).
Nu gällde det att pejla intresset bland villaägarna och efter en intensiv kampanj blev det ett 10-tal villaägare som beslöt sig för att satsa mellan 7000-13000 kr i radiolänksutrustning för att få vara med (inkluderade del i den gemensamma basstationen och annan gemensam utrustning så som en NAT:ande hemmagjord PC-brandvägg eftersom vi endast hade ett IP utåt). Ett par villor anslöts trots allt med TP-kabel direkt till villan med basstationen eller valde att dela radiolänksutrustning och ansluta sig till varandra med att lägga ner en TP-kabel i backen - hur än galet det än kanske låter om man ser på det med en strikt teknisk/elektrisk synvinkel.
Månadsavgiften för uppkopplingen via Pyttemjuk sattes sedan till någonstans runt 200-300 kr (om jag minns rätt). Nätverket kördes igång i december 1999 och ja, jag firade nyårafton med att koppla upp en av villorna till radiolänksnätverket (nördigt!). 
Idag existerar inte Pyttmjuk längre och uppkoppling till Internet tillhandahålls via Telia (2 Mbps). Samma radiolänksutrustning används fortfarande och den har rullat oavbrutet och utan minsta problem nu i 4 år. Även de vars anslutningsform helt eller delvis består av TP-kabel (i backen) fungerar utmärkt (inga TP-kablar har behövts bytas ut och de har skyddats mot grävlingar och daggmaskar genom att de ligger under jorden inuti polyetenslangar).
Helt otroligt att allt har fungerat så smärtfritt med tanke på att den NAT:ande hemmagjorde PC-brandväggen är en P75:a och att majoriteten av radiolänkarna stått och rullat (dessutom utan överspänningsskydd) när riktigt rejäla åskoväder passerat över Oxelösund. Jag är fortfarande imponerad/förvånad av att så många villaägare i kvarteret beslöt sig för att gå med från början och satsa så mycket pengar i projektet som egentligen inte hade någon garanti att det skulle falla väl ut eller fungera till 100% så länge som det nu gjort.
Allt som allt tog det nog bara ett halvår med "allvarlig planering" innan nätverket togs i drift. Innan dess hade, som sagt, diskussioner i mindre sammanhang förekommit i ett par månader/år.
Radiolänksnätverkets hemsida finns på http://kusten.net/
|
Väldigt intressant, jag har funderat på detta i Libanon, där dom inte har "bredband" utan endast 56k som är både dyrt, långsamt och väldigt få har hemtelefoner.
Tänkte att man använder en satelituppkoppling, och sen delar genom radiohubbar/switchar, från hustak till hustak, vad tror du om det?
2003-11-19, 17:49
Svara med citat
Linjär visning
