[tartareandesire]

Ursprungligen postat av ConnyWesth

Jag tänker mest på hur det funkar på de stora företag jag jobbat, både som anställd och konsult (mest försäkringsbolag, banker offentliga myndigheter och konsultbolag som gör uppdrag hos dessa), då har man omfattande kvalitetstester där man efter vissa bestämda tidpunkter "låser" alla kodändringar och går in i en testprocess inför varje release, vi pratar inte om utvecklarnas tester här utan om beställarens acceptanstester och produktionstester. Då får ingen gå in i den levererade koden och göra ändringar under testfasen.

Sådana tungrodda företag och organisationer är knappast typiska för modern webbutveckling utan är extremfall där man inte sällan har extrema säkerhetskrav men även där försöker man idag banta organisationer och spara pengar. Den typen av utveckling kan hur som helst aldrig motiveras ekonomiskt i en mer normal verksamhet.

Ursprungligen postat av ConnyWesth

Du får tänka på att det är många personer involverade (både utvecklare, kravställare, produktionstekniker, supportpersonal m.m.) alla måste vara synkroniserade på samma kodbas. Om något ändras så måste hela testet göras om från början. Därför vill man ha järnkoll på detta.

Arbetar man med versionshantering så använder samtliga samma kodbas oavsett vilket språk det handlar om.

Ursprungligen postat av ConnyWesth

Ruby känns betydligt större (ur teknisk synvinkel) och mer välgjort än både PHP och Python, mycket mer väl genomtänkt objekthantering. Känns som Ruby har betydligt bättre inkasling, arvsmekanismer m.m. Verkar mer okänslig för kolumnspositioner.

Återigen, objekthanteringen ligger inte i PHP utan hos användaren. Det känns som att du hela tiden förväntar dig att PHP ska fungera som ett strikt ramverk som tvingar dig göra si eller så. PHP är inget ramverk men du kan testa till exempel Symfony 2 om du önskar. Fullgott stöd för objekt, arv, inkapsling, abstraktion osv. finns numera i PHP. Du kan ställa precis vilka krav du vill i din utveckling men det är du själv som utvecklare som sätter gränserna och inte språket. Detta är mycket användbart i modern agil webbutveckling där flexibilitet är viktigare än begränsningar.