[tartareandesire]

Ursprungligen postat av Erik Stenman

Jag tänkte flika in att summan per månad man behöver tjäna för att leva ett bra liv helt beror på bostadsort samt familjesituation. Lite tidigare hävdade ju en att man inte behöver 50000/månad. Själv tycker jag att det är ett väldigt märkligt påstående. Hur långt klarar man sig på 50000/månad om man bor inne i Stockholm till exempel. Det blir ungefär 32000 netto. 15000 efter boendekostnad om man har 450000 i eget kapital och köper en lägenhet för 3 miljoner. ( dock räknade jag med amorteringar). 3000 kronor för mat kanske är rimligt i Stockholm.
Återstår 12000. Kanske kör man bil eller åker kollektivt. Återstår knappt 10000.
Dessa 10000 ska då räcka till eget sparande, nöjen, oförutsedda utgifter m.m.
Jag tycker att 50000 är en lön som nätt och jämt täcker behoven i Stockholm.

Om man sedan jämför med en mindre stad behöver man givetvis en lägre lön för samma boendestandard men då utan fördelarna med storstaden.

"Stockholm" är ju lite luddigt exempel kanske. I Stockholms innerstad är 50000 kr inte särskilt mycket men bor man i betongkomplex kan man leva ganska gott. Jag är helt med på din tanke men tycker inte den har särskilt mycket med skattediskussionen att göra. Att börja med individuell skattesättning beroende på boendesituation är en ganska dålig idé. Man får helt enkelt skaffa sig en bostad som passar ens inkomst. Det är visserligen inte helt enkelt gjort i storstäderna idag men det har mer med bostadspolitik än skattepolitik att göra. Sedan finns ju bostadsbidrag och liknande för de som har det allra sämst ställt.

Det är väl praktiskt möjligt att använda skattepolitik även på bostadsmarknaden men det känns inte som en lyckad idé. Grundtanken måste vara att alla ska få välja var de vill bo och staten ska lägga sig i så lite som möjligt (miljöhänsyn, kulturminnesvård, viktiga samhällsprojekt etc. är områden där staten måste spela sin roll). Sedan är segregationen idag ett verkligt problem men det är inte något man löser i en handvändning utan det tar säkerligen en eller ett par generationer. Segregation har alltid funnits men förr i tiden så skedde den inte på samma nivå. Familjen på säteriet, bruket, slottet etc. bodde och verkade ändå ganska nära underlydande frälsebönder, torpare, smeder, befallningsmän, trädgårdsmästare, tjänstefolk osv. I motsats till vad Sverigedemokraterna och deras anhängare ständigt påstår så började inte segregationen när invandrarna kom hit utan det har varit en kontinuerlig process under flera hundra år som till stor del följer urbaniseringen.

Segregation i sig behöver inte nödvändigtvis vara något att kritisera men när det får tydliga negativa konsekvenser för samhället så måste man försöka åtgärda problemen på något vis. Sen är det lite kul hur folk ser på segregation. När det gäller Chinatown och liknande så ser många det som ett färgglatt inslag i tillvaron medan samma personer istället ser betongförorterna som samhällets varbölder. Detta trots att den organiserade brottslighet som utgår från Chinatown oftast är ett betydligt allvarligare problem.