FAQ |
Kalender |
![]() |
#10 | ||
|
|||
Klarade millennium-buggen
|
Om man har egenutvecklade produkter så brukar det vara bra att utgå från det. Det brukar inte vara så bra att dela upp utvecklingsversioner på på olika kataloger (då får man lätt olika verioner att underhålla vilket blir dyrt och osäkert i längden, försök att "hålla ihop" koden så mycket som möjligt), man kan däremot tagga varje version så man kan göra checkout på en specifik version vid ett senare tillfälle. Men man vill helst att alla utvecklare ska jobba med den senaste versionen och alltid förbättra produkten.
Ett förslag på struktur: Kod:
/products /productA /doc /source /bin /config /productB /doc /source /bin /config /productC /doc /source /bin /config /productD /doc /source /bin /config [...] /customers /customer1 /documentation (unikt) /configuration (unikt) /productA (delad) /productB (delad) /customer2 /documentation (unikt) /configuration (unikt) /productA (delad) /productB (delad) /customer3 /documentation (unikt) /configuration (unikt) /productA (delad) /productB (delad) Att brancha är en riskabel åtgärd om man får olika förgreningar av produkten. Det finns fördelar om man under en kortare tid behöver utveckla en produkt mycket intensivt av två olika team men i längden blir det kolossalt komplext och svårt (dvs tidsödande och därmed dyrt med risk för buggar) att hantera. Configuration är det som är specifikt för varje kund. I och med att man "taggar" vrje version så slipper man ha en egen katalogstruktur för varje version. Det här gäller då om man verkligen vill att varje kund automatiskt ska få senaste uppdateringarna. Om man gör en egen katalogstruktur för varje version så hmnar man snabbt i en hlet ohanterlig skog av olika versioner som utvecklas åt var sitt håll, tro mig där vill man inte hamna. Senast redigerad av Conny Westh den 2011-07-06 klockan 12:28 |
||
![]() |
![]() |
|
|