[fabian]

Jag har varit i Indien 14 gånger och tänkte bara berätta lite om hur det är och fungerar där.

Första gången jag var i Indien var jag sex år gammal. Det var min mor som tog med mig dit, för att hon är intresserad av andlighet, religion, filosofi mm, och så hade hon studerat sanskrit på universitetet. Det var jättedyrt att åka dit, vi var ofta ute på landsbygden där det inte fanns någon mat som inte var sjukt stark, vi bodde i sovsalar tillsammans med ett hundratal andra människor från hela världen, toaletterna var bara hål i marken och dom sålde inte toapapper.

Det har hänt en hel del sedan dess.

Senast jag var nere var mars-maj 2006, och då var det tillsammans med min flickvän. Nu finns det McDonalds och Pizza Hut (båda med hemkörning). Bredbandet är nere på en acceptabel nivå, och man kan få det nästan vart som helst. Det finns internetcafén i varenda liten håla.

Man kan bo på ett fräscht hotell för 30-40 kronor per natt i centrala Bombay, men det går också att bo på ett ännu finare hotell i samma område för 3-4 tusen per natt. Man kan äta en middag för 2 på en restaurang för locals för en tia, men man kan också lätt ta en öl och lite snacks och bränna några hundra.

Valuten i Indien heter Rupees, och man får ca 5.8 rupees per krona. Det MESTA kostar i rupees vad motsvarande sak hade kostat i kronor här hemma. En burk cola går på 10 rs, 1 timma på internetcafé mellan 20 och 50 rs, att gå på bio 80-140 rs.

En cocohut (litet hus gjort av pinnar) med toa och dush nere vid stranden i Palolem (paradisstrand i södra indien) kostar 150-800 rs beroende på standard och årstid. Att åka tåg 60 mil tar 14 timmar och kostar väldigt olika beroende på hur fint man vill åka. Man skall alltid åka sleepersclass, och det kostade nog inte riktig 1000 rs den aktuella sträckan. Åker man regular så får man sitta i överfulla vagnar med träbänkar, dom påminner mycket om nazisternas tåg till koncentrationslägrerna. Vi gjorde misstaget att beställa regular en gång, det kostade bara några kronor, men vi fick spendera sex timmar på en bagagehylla tillsammans med en trevlig familj som bjöd på mat.

Indier överlag är väldigt trevliga och glada. Det är lätt att man hamnar i långa samtal med dem man delar kupé med på tåget, och dom är väldigt öppna. Ute på gatan vill alla ha dina pengar. Man kan inte röra sig en meter utan att få tusentals erbjudanden om att köpa olika saker, och börjar man intressera sig så blir man aldrig av med dem.

Fattigdommen är väldigt påtaglig. Medans man sitter på en restaurang och äter sitter det någon utan ben utanför och tigger. Något som dock skiljer tiggare i Indien från tiggare här hemma i Sverige är att i Indien är dom oftast glada. På något sätt verkar alla acceptera sitt öde lite mer.

Rikedomen är också väldigt påtaglig. Det byggs enorma köpcentrum med märkesbutiker, 23 våningar höga, biografer med skinnfotöljer som går att fälla bakåt. Armani, Louis Vuitton, Gucci mm finns, och priserna är som hemma.

En Xbox 360 i Indien kostar 25 000 rs, en iPod Nano kostar 18 000 rs, vilket är galet mycket för de flesta Indier. En taxiförare som inte äger sin egen bil, utan kör för någon annan, kan jobba hela turistsäsongen, 7 dagar i veckan utan att lämna bilen (bokstavligt talat, dom sover altså i sina bilar) och bara tjäna 2000 rs. i månaden.

Att anställa i Indien är fördelaktigt jämfört med att anställa här hemma. Arbetsgivaravgifter, skatt mm är mycket lägre. Kompetensen är hög, och i takt med att multinationella företag etablerat sig i indien så går även IT-lönerna upp, men det går fortfarande att komma undan betydligt mycket billigare än här hemma i Sverige.

Det finns över 300 miljoner Indier som tillhör medelklassen, fler än det finns invånare i USA, och internet känns som det gjorde här på tidigt 90-tal. Idag har nästan alla Indier mobiltelefon, även de som saknar bostad.

Indien går inte att föreställa sig innan man varit där. Många som åker dit känner bara efter några dagar att dom vill hem och aldrig mer komma tillbaks. Andra älskar det från första stund.

Det är ett underbart kaos, och jag älskar det verkligen. I slutet av Oktober tänker jag åka ner för att jobba därifrån under 5-6 månader.

Föresten, sist jag var där hade jag med mig en reskassa på 12 000 kronor. Med detta betalade jag boende, mat, festande, tågbiljetter, bilresor, utflukter mm i 2 månader, dessutom köpte jag massor av prylar och skickade hem 20 kilo saker med DHL. Ändå hade jag några kronor kvar när jag kom hem.