FAQ |
Kalender |
![]() |
#11 | ||
|
|||
Klarade millennium-buggen
|
Beror ju lite på om man använder open-source i någon del av det man levererar. Men bortsett från det så är det väl rimligt att de har rätt att använda det du levererat för alltid och att den rätten följer med företaget även vid försäljning.
Att de inte har rätten att sälja det vidare helt eller vidareutvecklat är väl lika rimligt. Kunden kan naturligtvis kräva att du inte säljer samma design vidare till någon annan. Men beroende på vad det handlar om och vilken typ av kund det är så kan man naturligtvis komma överens om andra saker. Bara man är klar på vad det är från början. |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#12 | ||
|
|||
Har WN som tidsfördriv
|
Eller så gör ni det enkelt för er, hänvisa till Avtal 90. Då har kunden endast nyttjanderätt, ägandet ligger kvar hos er. Det har vi med i alla våra avtal med de kunder som jag arbetar med i mitt jobb.
Privat har jag aldrig ens funderat över att kunden skulle äga koden, vad ska de med hyfsat generisk kod till? Hur långt måste man förändra koden innan det är "ny kod" som inte längre ägs av kunden. Min poäng: se till att kunden endast har nyttjanderätt, såvida det inte handlar om en speciallösning där kunden prompt vill äga koden själva. Men då ska också all kod överlämnas. |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#13 | |||
|
||||
Klarade millennium-buggen
|
Ber jag min programmerare (som jobbar på konsultbasis) att tillverka en modul till min e-shop så förväntar jag mig ensamrätt till den. Skulle samma modul dyka upp till försäljning på Blocket en vecka senare så skulle jag se mig om efter en annan programmerare.
Jag har aldrig funderat över de här frågeställningarna tidigare. För mig är det en självklarhet att jag äger kod (och design) till min e-butik, mina tjänster och mina webbsidor – även om en konsult eller anställd har knackat ihop varje bit åt mig. Undantaget är väl om konsulten har använt sig av opensource eller en gammal befintlig lösning. Det här måste jag kolla upp närmare. Det verkar helknäppt om jag som uppdragsgivare ska betala för utvecklingen av någonting, som jag sedan inte äger. Sedan är det en helt annan sak om konsulten återanvänder bitar i koden eller använder sig av gamla trix när han gör ett jobb åt en annan kund. Men äger han verkligen arbetet som jag har betalat för? Citat:
För mig är en programmerare ungefär som en snickare. Han bygger huset enligt mina instruktioner. Och därefter menar Grazzy (och lagen?) att snickaren äger huset, medan jag bara har rätt att leva i det? Jag skulle i alla fall aldrig skiva på något avtal där alla mina idéer och projekt tillfaller programmeraren så snart de har förverkligats i kod. Sen struntar jag som sagt i om programmeraren använder sig av delar för att underlätta sitt eget arbete tillsammans med andra uppdragsgivare i framtiden. |
|||
![]() |
![]() |
![]() |
#14 | ||
|
|||
Flitig postare
|
Citat:
Skall man ge alla kunder äganderätt till källkod på varje projekt så kan man snart inte utveckla någonting eller för sitta och obfuskera kod i all oändlighet för att se till man inte gör upphovsrättsintrång. Det skulle verkligen till stora summor om jag skulle kunna tänka mig att ge en kund ensam upphovsrätt till kod jag producerat. Det är inget konstigt att du inte äger koden trots att du betalat för den...som mycket annat så betalar du för en licens Däremot kan det ofta vara vettigt för köparen att göra avtal där utvecklaren lovar att inte skapa appliktioner med snartlik specifikation till direkta konkurrenter över en period på ett antal år. |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#15 | ||
|
|||
Flitig postare
|
Lite tankar.
Om jag har förstått det rätt, om man inte har ett formellt avtal mellan beställare och utvecklare, så äger utvecklaren koden (copyright, upphovsman) oavsett om beställare har betalat för utvecklingen eller inte. Beställaren får automatisk nyttjanderätt av den färdiga produkten. Men han betraktas inte som upphovsman. Så jag uppfattat det, kan ha fel.... Om beställaren vill ha något mer än nyttjanderätt, dvs äga allt det utvecklandet (konstruktioner, arkitektur, bibliotek, slutprodukten mm), så tror jag detta måste stå specifikt i avtalet. Att full äganderätt (copyright, upphovsman) skall övergå på beställaren. Däremot är det inte så kul som programmerare att behöva ge bort sin äganderätt till koden man skrivit. Det betyder ju att bibliotek man brukar använda, funktioner och speciella konstruktioner (designmallar mm) övergår på kunden och man måste skriva om dem eller licensera tillbaka de från kunden man precis gav äganderätt till. Sedan tycker jag det är fel att jämföra detta scenariot med fysiska saker. Hittills i tråden har det kommit upp ett mjölkpaket-fall och ett snickar-fall. Kod är ju immaterielt. Det vill säga, det går att kopiera i all oändlighet utan vidare ansträgning. Som snickare kan ju jag inte ta en kopia på huset jag precis byggt och på 1 minut uppföra det på en annan plats. Det vill säga två olika saker, materiellt och immateriellt. Problemet är att om jag exempelvis utvecklar en webbshop till en kund, kunden får full äganderätt. Nu kan den kunden helt plötsligt börja duplicera den koden och starta ett företag kring detta och sälja vidare koden och produkten till andra. Där försvann mitt levebröd. Därför är det viktigt i sitt avtal att skriva att det utvecklade (resultatet) bara får användas för eget bruk. Tänk också på patentfrågan, vad händer om du utvecklar en produkt och gett bort äganderätten. Kund ser en speciellt konstruktion i din kod som är patenterbar. Då är det fritt fram för han att patentera den och licensera ut den fast du har kommit på den konstruktionen. |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#16 | ||
|
|||
Flitig postare
|
Jag som sitter och kodar lite vill ställa en fråga.
Vad i koden är det ni anser att man kan plagiera? Om jag kodar följande bit: <% X = 0 Do until X = 5 X = X + 1 bildX Loop %> Om min nästa uppdragsgivare vill ha en likadan applikation som visar fem bilder på deras startsida. Får inte jag använda mig av samma kodrad igen då eller? Det finns inte sådär supermånga olika sätt att skriva följande kod på nämligen. |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#17 | ||
|
|||
Flitig postare
|
scrdj:
Det får ha mer komplexitet än det där. Får väl anses likna ett citat från en artikel. Finns verkshöjd i denna världen också, eller är det bara för musiker och konstnärer? http://sv.wikipedia.org/wiki/Verksh%C3%B6jd |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#18 | |||
|
||||
Klarade millennium-buggen
|
Citat:
Du betalar 10k för en design och en vecka senare så finns samma design tillsalu här på WN. Jag vet inte vad lagen säger om detta, men enligt min moraluppfattning så är det helt fel. Ännu värre blir det enligt mig om vi tar en logotyp som exempel. Citat:
Vad jag menar är att avancerade system som tagit hundratals timmar att utveckla och som uppdragsgivaren lagt stora summor på, inte borde kunna kopieras och säljas igen av programmeraren. Här lägger jag ner hundratusentals kronor på programmering och så säger folk att programmeraren kan sälja allt till någon annan för en hundralapp... Jag hoppas verkligen att ni har fel. |
|||
![]() |
![]() |
![]() |
#19 | ||
|
|||
Flitig postare
|
Citat:
Ger man bort upphovsrätten till hela systemet så skulle det innebära att utvecklaren för framtida jobb skulle behöva skriva om en massa funktioner och försöka göra dem på ett annorlunda sätt än vad man normalt skulle gjort. Även om projektet är helt orelaterat så är det ju ofta mycket kod som kan vara identisk. Det håller inte som frilansare i långa loppet att hålla på med den typen av avtal helt enkelt. Om man skall göra jämförelser med en snickare så tycker jag det är mer som om du skulle kräva att snickaren lovar att inte erbjuda andra kunder t.ex. en viss typ av fog som på en möbel du beställt. Givetvis skall han inte ta din design och sälja den vidare till tredje part på eget bevåg, men det innebär inte att du skall ha ensamrätt på alla processer som han använt sig av för att skapa den produkt du beställt. Skulle du få som du vill och alla utvecklare skulle ge bort upphovsrätt skulle det inte bara bli betydligt dyrare att få saker utvecklade men de skulle även bli bedrövlig kod. Du kan tänka dig hur t.ex. en klass för databasanslutning ser ut då man har behövt skriva om det så att den är unik en 100 gånger. Om du oroar dig för att en utvecklare skall sälja vidare hela kodbasen till konkurrenter så är inte enda lösningen att du får upphovsrätt till själva koden. Normalt brukar mina kunder kräva ett NDA för större projekt, vilket gör att det vorde ett kontraktsbrott om jag skulle sälja vidare själva systemet och annars kan man som jag nämnde helt enkelt avtala att utvecklaren inte kan sälja system med samma funktionalitet på ett visst antal år. |
||
![]() |
![]() |
![]() |
#20 | ||
|
|||
Klarade millennium-buggen
|
Även en sammanställning av var för sig okomplicerade delar som inte uppnår verkshöjd blir verkshöjd som sammanställning. Är det dessutom delar som är skyddade av upphovsrätt (programbibliotek t ex) så hänger det med hela vägen. Upphovsrättslagen fungerar faktiskt rätt bra, den klarar av både stora och små projekt. Det räcker med att du som beställare får upphovsrätt eller ensamrätt till det system du beställt. Sen kan leverantören snickra ihop nya system, men inte samma. Är det frågan om avgörande uppfinningar som man som beställare själv tillför så tillhör upphovsrätten (också) beställaren, helt klart.
|
||
![]() |
![]() |
Svara |
|
|