[se7en]

Jag ska hålla en föreläsning och vill att den självklart ska vara informativ men samtidigt roligt. Var på en föreläsning där föreläsaren ungefär var tionde minut drog någon vits väldigt nära ämnet och alla garvade sen gick han vidare. Det var en "wow"-upplevelse att gå på det. Fruktansvärt roligt på köpet så kom jag ihåg allt som togs upp under föreläsningen..

- Har ni några roliga vitsar på lager? (går ju alltid att göra om dem så att dom passar temat)

- Tycker du personligen att det är okej att en föreläsare lättar upp stämningen genom att dra ett skämt?

- Är risken stor att man kränker någon?

Vore roligt om ni kom med så mycket som möjligt.

[Adam]

Ett bra tips är att skämta om sig själv och sitt yrke om det nu är detta du ska tala om. På detta vis så avdramatiserar man sig själv och föreläsningen blir roligare för åhörarna.

Ett bra exempel jag hörde i en föreläsning var en som talade om alla materialprojekt som han var inblandad i. Han körde vanliga powerpointslides och började kanske 3 med att säga "Ett annat projekt som jag var inblandad i .." och berättade om dessa intressanta projekt. Fjärde sliden handlade om förfalskade tior och han började såklart med "Ett annat projekt jag var inblandad i..", det handlade då om att han var med att avslöja tiorna inte att han gjorde dem men det hela gav publiken ett gott skratt.

MVH

[totoo]

Jag tycker att det är viktigt att föreläsaren skojar till det lite om han vill bli ihågkommen som lite mer intressant än de vanliga.

De bästa föreläsningarna jag har upplevt har varit av föreläsare som kan berätta något som publiken inte har väntat sig (som publiken går och diskuterar efteråt) och som inte gör det hela som en enda stel uppspaltning av fakta, utan som skapar något som upplevs som en personlig relation, till alla i publiken.

Ett exempel på kul och troligen lättarrangerad grej är en grej jag såk på nätet nyligen.

Föreläsaren berättade kort om sin son... Han skulle berätta vad sonen gjorde när han var fem år och bodde i England.... "När min son var fem år, i England.... Ja, han var fem år i alla andra länder också..." - då fnissade hela publiken till lite. Helt onödigt tillförd information men utan att bli upprepande.

Men kläm inte in mer än en sån grej, för då blir det nog plastigt.

Men kolla på en massa föreläsningar på nätet så borde du få bra inspiration.

[Wackerberg]

Det är ett plus med föreläsare som drar vitsar, klart okej. Väldigt sällan hört om folk som tagit illa vid sig, men det beror snarare på att föreläsaren inte drar skämt som gör att folk tar illa vid sig!
Ett tips som gör att din föreläsning blir roligare: Var förbered på det du ska säga, det räcker inte med att du kan det du ska säga, du måste veta hur du ska presentera det. Gå gärna igenom det innan, blir så mycket roligare att lyssna på.

[rhuse]

Minst var 7:e minut bör man ju göra något oväntat som att t.ex. dra ett skämt för behålla åhörarnas uppmärksamhet. Det lärde jag mig i alla fall på en retorikkurs för ganska många år sen.

Som någon redan nämnt så är det alltid bäst att skämta om sig själv som person eller ens yrke. Då kan ingen ta illa vid sig.

[Niklas Evaldsson]

Var på en förelänsing för typ 2 år sedan, då började föreläsaren med att säga "Vem vill ha en hundring?" och höll upp en hundrakronors sedel i luften. Dom flesta av oss tänkte nog "Vad ska vi behöva göra för att få den?" så det tog några sekunder innan en stälde sig upp och sa ja, då bad han henne att gå ner och hämta hundringen för att inte göra ett skit och gå tillbaka till sin plats. Kan säga att alla var riktigt intresserade under den föreläsningen, han berättade även återblickar på sitt liv vilket var någotlunda komiska

[Daniel.st]

Kläm bara in den typen av saker om du tror att du kan göra det på ett naturligt och avslappnat sätt annars blir det bara krystat och obekvämt.

[brokep]

Viktigaste tycker jag såklart är att anspela på dig själv och inte nån annan. Är man ödmjuk mot publiken (även om man inte är en ödmjuk person så går det att vara det!) så är dom mer villiga att lyssna. Det beror också på sammanhang. Jag är hårdare mot publik som behöver höra hårda ord, jag är mer vänligt inställd när jag föreläser inför människor som jag vet "är på min sida". Det beror ju såklart på vad man föreläser om.

Jag föreläser själv en hel del om fildelning (surprise, surprise) och annat som uppstått kring det. När jag var hos en statlig instans och föreläste så skulle jag berätta lite om mig själv och tidigare debatter och tog då bl.a. upp när jag debatterade mot Bert Karlsson på tv några veckor innan. Bert tyckte att "det är tur ingen upptäckt fildelning när det gäller dansband" och jag svarade som jag tyckte - "Jag håller helt med. Det borde vara förbjudet att fildela dansbandsmusik, så vi kan vara lite eniga". Oavsett vad man då tycker om fildelning som fenomen så är det ju såklart en rolig grej... så publiken skrattade. Det är också väldigt soft när man får reaktioner tillbaka så man vet lite vart man är i sin föreläsning och kan styra den, så där hjälper det mycket till att skämta.

Men som någon sa - ta det lugnt med antalet och upprepa dig inte för mycket. Däremot går det bra att knyta ihop saker - börjar du prata om en smårolig grej så kan du gärna avsluta med att knyta ihop det hela med att referera tillbaka till samma sak. Då kommer folk gärna ihåg mer av det du pratat om när dom ser ett samband.

[Yepp]

Självklart tycker jag att man som föreläsare skall våga vidga vyerna och använda sig av vitsar, skämtsamma antydningar, annorlunda uttryck och andra upplyftande moment för att få upp intresset för en föreläsning.
Finns inget värre än torra, stela, "läsa-på-pappret-innantill-a´la-redovisningen-om-mitt-sommarlov-i-mellanstadiet" och nervösa föreläsare - ger ett så beigt intryck att man ibland blir mörkrädd. Har många gånger ställt mig frågan hur vissa ens tillåts ta betalt för det de framför - har visserligen såklart stött på motsatsen flera gånger också.
Bland de bästa jag träffat på att tala inför folk, i på det läget rätt nivå, är en del av de officerare man hade under militärtjänstgöringen. Raka och bestämda, men inte sällan med en underliggande humor och gliringar i bakgrunden, samt ytterst sällan med nervositet på rösten.

Håller med om att om man inte vill ta några risker är det alltid uppskattat att driva med sig själv - tillämpar jag själv i diverse sammanhang, såväl när man knyter nya kontakter som när man får tillfället att tala inför en grupp. Dessutom brukar det, om man har den avsikten, kunna leda till att åhörare vågar ställa frågor i och med att man "sänkt nivån något" (utan att för den sakens skull vara oseriös i ämnet ifråga).

Har inga direkta vitsar eller liknande på lager som passar rent allmänt, har själv ganska lätt för att snacka och för egen del funkar det bäst med spontana gliringar, skämt och humoristiska antydningar - där jag känner av stämningen allt eftersom.
Men vill även passa på att poängtera hur viktigt jag tycker den egna attityden och utstrålningen är. Att våga tala ut, röra på sig i lagom stora mängder, prata naturligt och ledigt men ändå bestämt och övertygande, våga själv le, skratta och anta diverse ansiktsuttryck för att förstärka det man vill ha sagt, lägga konstpauser vid rätt tillfällen, inte vara allt för fokusera på powerpoint/OH-presentationen och sen så klart undvika alla klassiker som att typ konstant klia sig i örat (oavsett hur stor fluga som nyss lagt ägg där), inte våga möta åhörarnas ögon etc (men de antar jag att du har full koll på )

För övrigt borde inledningar i stil med "jag skall föreläsa om xxxx" förbjudas - det är ju här man har chansen att direkt skapa intresse och då gäller det att komma med något slagkraftigare än så...

Men lycka till, vore intressant att få reda på var / inom vilket ämne föreläsningen ska äga rum?