[Blabarsappa]

Det skulle vara intressant att höra varför ni valde att starta eget.

Här är min mindre smickrande och allt för ärliga historia...

Jag har alltid varit en kreativ person som gjort det jag brinner för snarare än det som andra förväntar sig av mig. Jag är också ganska impulsiv och gör ofta saker som inte är till mitt eget bästa, sett ur både mitt eget och andras perspektiv. Samtidigt är jag väldigt konservativ och försiktig. Det låter motsägelsefullt, men så är det.

Jag ogillade skolan, hatade den näst intill. Gick inte ens ut gymnasiet, mådde dåligt av likformigheten och fick IG i de flesta ämnen. Därmed inte sagt att jag var trög i huvudet eller en outsider.

Innan jag blev egen företagare hade jag ett antal anställningar under en 10-års period. Varje anställning gick bra till en början. Jag presterade riktigt bra, men när jobbet blev vardag pallade jag inte längre. Jag blev utmattad, sönderstressad och sov dåligt, tog jobbet för personligt och lade ner för mycket engagemang.

Plötsigt en dag sade jag upp mig, till min egen och min arbetsgivares förvåning. Jag mådde dåligt av att slava och hade smidit på en plan, men den var långt ifrån klar. Trots den ekonomiska osäkerhet inför framtiden kände jag att det var dags att segra eller dö. Och, jag lyckades, jag brann för det jag gjorde och ingen bestämde längre vad jag skulle brinna för. Jag kunde leva på min dröm.

De flesta människors största fasa är att bli arbetslös; "Utan ett jobb är jag INGENTING! Jag måste hitta ett JOBB!!! VILKET SOM HELST!! Bara sitta hemma och GLO... man blir ju GAAAAAAALEN!"

Jag älskade däremot de perioder då jag var arbetslös, vilken frihet! Det var då jag verkligen kände att jag levde, jag kunde göra precis det jag tyckte om, när jag ville och ingen bestämde över när jag skulle stiga upp. Dessto mindre krav, ju friare! Rent politiskt ligger jag åt vänster, gillar solidaritet och har absolut inget emot att en betydande del av min inkomst går till folk som har det svårt. För mig har företagendet aldrig handlat om prestige.

Idag jobbar jag med passiva inkomster på nätet och lever i stort sätt som en socialbidragstagare/arbetslös vad det gäller friheten. Den huvudsakliga skillnaden är att jag betalar 55% skatt och har en större ekonomisk frihet.