[Blabarsappa]

Det skulle vara intressant att höra varför ni valde att starta eget.

Här är min mindre smickrande och allt för ärliga historia...

Jag har alltid varit en kreativ person som gjort det jag brinner för snarare än det som andra förväntar sig av mig. Jag är också ganska impulsiv och gör ofta saker som inte är till mitt eget bästa, sett ur både mitt eget och andras perspektiv. Samtidigt är jag väldigt konservativ och försiktig. Det låter motsägelsefullt, men så är det.

Jag ogillade skolan, hatade den näst intill. Gick inte ens ut gymnasiet, mådde dåligt av likformigheten och fick IG i de flesta ämnen. Därmed inte sagt att jag var trög i huvudet eller en outsider.

Innan jag blev egen företagare hade jag ett antal anställningar under en 10-års period. Varje anställning gick bra till en början. Jag presterade riktigt bra, men när jobbet blev vardag pallade jag inte längre. Jag blev utmattad, sönderstressad och sov dåligt, tog jobbet för personligt och lade ner för mycket engagemang.

Plötsigt en dag sade jag upp mig, till min egen och min arbetsgivares förvåning. Jag mådde dåligt av att slava och hade smidit på en plan, men den var långt ifrån klar. Trots den ekonomiska osäkerhet inför framtiden kände jag att det var dags att segra eller dö. Och, jag lyckades, jag brann för det jag gjorde och ingen bestämde längre vad jag skulle brinna för. Jag kunde leva på min dröm.

De flesta människors största fasa är att bli arbetslös; "Utan ett jobb är jag INGENTING! Jag måste hitta ett JOBB!!! VILKET SOM HELST!! Bara sitta hemma och GLO... man blir ju GAAAAAAALEN!"

Jag älskade däremot de perioder då jag var arbetslös, vilken frihet! Det var då jag verkligen kände att jag levde, jag kunde göra precis det jag tyckte om, när jag ville och ingen bestämde över när jag skulle stiga upp. Dessto mindre krav, ju friare! Rent politiskt ligger jag åt vänster, gillar solidaritet och har absolut inget emot att en betydande del av min inkomst går till folk som har det svårt. För mig har företagendet aldrig handlat om prestige.

Idag jobbar jag med passiva inkomster på nätet och lever i stort sätt som en socialbidragstagare/arbetslös vad det gäller friheten. Den huvudsakliga skillnaden är att jag betalar 55% skatt och har en större ekonomisk frihet.

[MRDJ]

Originally posted by Blabarsappa@Mar 15 2009, 01:00
Det skulle vara intressant att höra varför ni valde att starta eget.

Här är min mindre smickrande och allt för ärliga historia...

Jag har alltid varit en kreativ person som gjort det jag brinner för snarare än det som andra förväntar sig av mig. Jag är också ganska impulsiv och gör ofta saker som inte är till mitt eget bästa, sett ur både mitt eget och andras perspektiv. Samtidigt är jag väldigt konservativ och försiktig. Det låter motsägelsefullt, men så är det.

Jag ogillade skolan, hatade den näst intill. Gick inte ens ut gymnasiet, mådde dåligt av likformigheten och fick IG i de flesta ämnen. Därmed inte sagt att jag var trög i huvudet eller en outsider.

Innan jag blev egen företagare hade jag ett antal anställningar under en 10-års period. Varje anställning gick bra till en början. Jag presterade riktigt bra, men när jobbet blev vardag pallade jag inte längre. Jag blev utmattad, sönderstressad och sov dåligt, tog jobbet för personligt och lade ner för mycket engagemang.

Plötsigt en dag sade jag upp mig, till min egen och min arbetsgivares förvåning. Jag mådde dåligt av att slava och hade smidit på en plan, men den var långt ifrån klar. Trots den ekonomiska osäkerhet inför framtiden kände jag att det var dags att segra eller dö. Och, jag lyckades, jag brann för det jag gjorde och ingen bestämde längre vad jag skulle brinna för. Jag kunde leva på min dröm.

De flesta människors största fasa är att bli arbetslös; "Utan ett jobb är jag INGENTING! Jag måste hitta ett JOBB!!! VILKET SOM HELST!! Bara sitta hemma och GLO... man blir ju GAAAAAAALEN!"

Jag älskade däremot de perioder då jag var arbetslös, vilken frihet! Det var då jag verkligen kände att jag levde, jag kunde göra precis det jag tyckte om, när jag ville och ingen bestämde över när jag skulle stiga upp. Dessto mindre krav, ju friare! Rent politiskt ligger jag åt vänster, gillar solidaritet och har absolut inget emot att en betydande del av min inkomst går till folk som har det svårt. För mig har företagendet aldrig handlat om prestige.

Idag jobbar jag med passiva inkomster på nätet och lever i stort sätt som en socialbidragstagare/arbetslös vad det gäller friheten. Den huvudsakliga skillnaden är att jag betalar 55% skatt och har en större ekonomisk frihet.

Hej Blabarsappa,

Roligt att höra din historia!

Jag kan dra min historia snabbt


När jag var 6 år skulle jag envist bygga om min radiostyrda bil till en båt, jag har alltid sprutat av idéer , både galna och realistiska.
Jag är väldigt impulsiv, och jag gillar inte "rutin".
Min bror däremot är raka motsatsen, han har ordning och reda och inte alls som mig.

Jag har bytt jobb otroligt många gånger senaste åren, på grund av hur jag är.
Varje gång jag byter jobb tar man ju en risk, men för mig har det faktiskt bara inneburit positiva saker,

bland annat:
* man får lära sig nya saker och företags olika arbetssätt.
* jag har gått upp i lön varje gång
* man får träffa nya människor, vilket jag gillar.

Tyvärr vill jag inte nämna bolagen jag arbetat på, men jag har iallafall jobbat på en av de större e-handelskedjorna som webbutvecklare.
och jag har även varit delaktig i utvecklingen av en av de större datorbutikerna.

Under min första anställning fick jag väldigt mycket utrymme för att vara kreativ och många lyssnade då man hade idéer, och det var nog anledningen till att jag stannade där i 4 år.

Sedan tog jag steget och prövade att arbeta hos en av de "större" kedjorna.
Under intagningen fick jag göra ett flertal tester, bland annat arbetsprov och ett personlighetstest.
Personlighetstestet berättade skrämmande likt hur jag var, Impulsiv och Kreativ.
Dem sa att jag egentligen inte var rätt för deras profil, men jag fick jobbet ändå.

Efter ett ungefär ett halvår upptäckte jag att det absolut inte gick att komma med nya idéer och jag trivdes inte bra.

Då valde jag att börja jobba på ett konsultbolag, här trivdes jag faktiskt väldigt bra! och jag stannade i ett ett år.
man fick jobba med olika saker hela tiden och det var väldigt roligt.

Men jag har alltid velat starta eget och i januari 2009 valde jag att starta eget, mitt i finanskrisen.

Än så länge har det gått bra!
Jag har både stora som små kunder och dem betalar min hyra och mat.

Så ser min historia ut

[jonny]

I mitt fall har det handlat om att skapa något och kunna växa utanför de mallar en anställning innebär. Jag har absolut inget emot att jobba, men jag bestämmer gärna själv när och hur om det går. Planerna på att bli företagare har funnits sedan någon gång i lågstadiet om inte tidigare.

Den stora fördelen med en anställning är ju att man verkligen vet hur mycket pengar som rullar in och när... Gör man misstag som företagare kan det bli ödesdigert.

[rille77]

För min del så handlar det nog mest om att jag inte trivs som en grå mus i den stora massan utan trivs bäst med mycket ansvar och mycket kundkontakter vilket också har återspeglat sig i mina anställningar, har bara varit företag med mindre än 5 anställda med ett undantag, jobbade på SAS för många år sen.

Önskan att kunna vara egen har funnits i nån gång sedan slutet av nittiotalet och nu när chefen på min senaste anställning fick ett jobberbjudande han inte kunde motstå så fick jag ta över hela företagets kundstock och då så fanns det inte mycket att tveka om, hade haft eget vid sidan om i mindre skala sedan tidigare, mest att hjälpt bekanta och bekantas bekanta.

Visst finns det dagar då man önskat att man hade ett "vanligt jobb" men jag skulle nog aldrig byta bort det jag har nu när jag själv kan bestämma mina tider, det har varit speciellt kul nu när man har fått en liten så man har kunnat få mycket tid med honom.

[design.se]

Originally posted by Blabarsappa@Mar 15 2009, 01:00

när jobbet blev vardag pallade jag inte längre. Jag blev utmattad, sönderstressad och sov dåligt, tog jobbet för personligt och lade ner för mycket engagemang.

Plötsigt en dag sade jag upp mig, till min egen och min arbetsgivares förvåning. Jag mådde dåligt av att slava och hade smidit på en plan, men den var långt ifrån klar. Trots den ekonomiska osäkerhet inför framtiden kände jag att det var dags att segra eller dö.

Jag älskade däremot de perioder då jag var arbetslös, vilken frihet! Det var då jag verkligen kände att jag levde, jag kunde göra precis det jag tyckte om, när jag ville och ingen bestämde över när jag skulle stiga upp. Dessto mindre krav, ju friare! .

Känner igen mig...men allt det förändrades när man fick två barn, då betyder det hemska ordet "trygghet" mycket.

[Blabarsappa]

Mycket intressant och inspirerande att höra era historier!

För min del har tanken på eget företagande alltid legat väldigt långt borta. Tills jag en dag insåg att det jag med brinnande intresse gjort under många år faktiskt är samma sak som att driva företag, med skillanden att jag gladeligen gjorde det gratis.

[EternalSunshine]

Inspirerade.

För min del så har jag alltid haft galna idéer, kommer ihåg dagen då jag skruvade isär leksaksbilen, tog ut den lilla motorn, satte på några koppartrådar och fick den att snurra med ett batteri. Dagen efter ville jag få den att snurra "snabbare" så jag stoppade in trådarna i EL-uttaget hehe!

Det har hänt mycket sen dess, händelser och situationer som omformat min syn på omvärlden och lärt mig att använda min vilja och intelligens på rätt sätt.
Under mina 25 år så har jag varit med om två krig, varit på resande fot ett bra tag, lärt mig tre extra språk & slutfört en ingenjörsutbildning samtidigt som jag hade ett eget där jag jobbade 8 timmar per dag, gick inte i vinst men slapp CSN lån iaf.
Idag finns det företaget inte kvar, men är i startfasen för ett nytt, samtidigt som jag har ett underbart utvecklande heltidsarbete. Arbetsnarkoman, men på ett hälsosamt sätt =)

Varför sträva så mycket?
För att jag kan, har börjat inse att alla är inte likadana. Folk orkar/vill inte sträva. Få tänker logiskt, och de som gör det vågar knappast ta några beslut för att förverkliga sina drömmar.

Detta är bara början vänner, har en lång väg att gå.

Lev i nuet. Blicka framåt. Livet är vad du gör det till.

[grafixstudio]

Trevlig läsning...

Min historia är väldigt kort. Det hela började när jag startade min blogg, www.grafixstudio.se. Syftet med bloggen var bara att visa upp min kompetens, för framtida arbetsgivare. Att starta eget fanns inte i tankarna då.

Efter ett tag började jag få förfrågningar via bloggen. Många intressenter backade undan då de fick höra att jag inte hade F-skatt. Jag var osäker ett tag innan jag registrerade företag. Bokföring, moms och redovisning skrämde mig lite. Men till slut tog jag tag i det.

Idag frilansar jag med all glädje och gör det jag brinner för på egen tid och egna villkor!

[ledstrom]

Roligt och läsa!

När jag var 14 så startade jag och kompisen en internet sida där vi sålde så kallade IRC-BNC, dvs en proxy server som man anslut genom innan man kom ut på IRC. Det var en rolig grej och det rullade in någon tusen lapp per månad, sen skaffade vi telefonbetalning till det och vips så blev det en tusen lapp per dag och sedan för att hantera transaktionsflödet så hjälpte min pappa mig och sätta upp ett AB.

Sen så sålde vi den här verksamheten för en struntsumma men AB ligget kvar och är idag skrivet på mig och just nu försöker vi flera andra idér. Jag är idag 19 år så bolaget fyller 5 år i år. Vi har även gjort en uppsjö utav sidor till företag ocskå.

Men som jag känner nu skulle jag aldrig i världen tänka mig att söka jobb, jag älskar så som jag har det, men det kräver disciplin. Jag tog alltså studenten förra året och tänkte att jag skulle satsa hel hjärtat på det här. Men det är det återkommande att man aldrig riktigt vet hur mycket man kan jobba in nästa månad, men kontra det som många av mina vänner gör när dom söker jobb så är inte det så bra jobb man får som 19 åring utan arbetslivserfarenhet. Sedan ser jag det här som en utbildning också det jag lär mig genom att vara egen skulle inte en utbildning i världen ge.

Så känner jag ;-)

[xsajt]

Trevlig tråd!
För mig började det med att jag var 15-16år (nu 24år) och jag drev en webbsida där man kunde ladda ner musikvideos. På engelska och inte speciellt laglig
Eftersom jag inte hade egen server så letade jag upp öppna ftpservrar och lade upp min videos där. Detta var tiden innan torrent då folk faktiskt hade svårt att få tag på liknande saker. Pengarna drog jag in på "klicklänkar".

I gymnasiet startade jag handelsbolag med några kompisar där vi sålde datorprylar, mindre lyckat!

Mitt företag startade jag under min nuvarande utbildning som systemvetare, är klar till sommaren. Då kommer jag satsa allt på företaget och vill absolut inte söka någon tråkig anställning!