Vad är det med svenskar och hot med ARN och Konsumentverket osv egentligen?

Vi får in e-post då och då när personer inte lyckas använda vissa tjänster för att de antingen är för korkade eller att det är ett temporärt fel. Dessa ärenden tar ca 5-minuter att ordna upp så är det bra.

Men alltid i första kontakt får man alltid otrevliga kommentarer om konsumentverket, ARN och liknande.

Känns så typiskt svenskt att hota med sånt det första man gör, istället för att fråga hur man skall göra eller varför det inte fungerar.

Har vi ingen vett och etikett i Sverige överhuvudtaget?

Någon som har samma tråkiga kunder?

Finns gott om sådana, be dom dra åt ... bara. Man vill ändå inte ha med sådana kunder att göra.

wojt: om kunderna misslyckas med att använda en tjänst kanske ni borde göra den mer användarvänlig?

Jag önskar att det var problemet.

Den är väldigt användarvänlig, men är det 50+ bastare som inte är vana vid datorer som försöker använda den så hjälper det inte hur enkel den är.

Vissa kunder skriver att den är jätteenkel och andra tycker det är jättesvårt. ;)

Antagligen får man skriva en manual och se om det hjälper.

Det är en liten minoritet som har dessa problem och väljer att skicka e-post dock. Men jag förvånas fortfarande över de personer som väljer att göra det alltid skall dra till med hot.

Och det är inte bara på en sajt utan även webbutiker. När Posten slarvar bort paket eller liknande så är det första man får höra är diverse hot.

Känns som konsumenter har blivit uppfostrade till att klaga så fort något inte går deras väg.

Kan informera om att det är samma sak i norge, fast här hotar dom med "TV2 hjelper deg", dvs. norges motsvarighet på Sverker och Plus ;)

De som hotar med liknande kan oftast inte ett smack om lagen och har extremt sällan något på fötterna.

En sak som jag ofta stöter på är t.ex. att jag inte får filma/fotografera personer (t.ex. på gatan) för det måste man minsann ha tillstånd till. Hur många tror att det är sant? Väldigt många. Lika många har också tvärfel och de som klagat hos polisen har sett mycket snopna ut.

brukar alltid ringa upp kunder som har skrivit arga mail. Då är dom plötsligt jättetrevliga. Och ofta brukar det dyka upp en mail efter någon dag där det står "tack för hjälpen".

OT: westman: dock mycket dålig stil att ta kort på någon som inte vill vara med är min personliga åsikt

Inte enligt lagen så länge man inte använder dessa bilder i reklam

Folk verkar bara inte förstå att bakom en mailadress gömmer sig faktiskt en
riktig människa, precis som bakom en telefonlur eller disk.
Därav att de ALLTID är snälla om man ringer dem, men irriterande är det ändå.
Det enda som är viktigt är väl att man inser det själv och inte tar åt sig,
för man vill ju ändå inte ha missnöjda människor som skriver en massa dålig
publicitet i forum, bloggar och liknande.
Huvudsaken är att man själv bemöter helt korrekt, inte brusar upp o ber dem flyga
och fara, det kan man ju skrika hemma, men inte i mail.
It's all business and not personal.

// Fredrik

Menar du att företagare på t ex WN skiljer sig mot gruppen du kallar konsumenter i den aspekten?

Själv tycker jag klagomål är berättigade om man inte tycker sig få vad man beställt eller betalat för. Sen får man om man ska ha kundkontakt lära sig att hantera folk som har väldigt höga förväntningar. Folk vet inte alltid vad de köper eller vad man ska kunna förvänta sig av en tjänst, så är det väl oavsett bransch eller typ av kunder. De kan vara på dåligt humör för dagen och stöta på det tionde problemet på lika många minuter. Eller så kanske de har väldigt dålig erfarenhet med liknande tecken från tidigare tjänsteleverantörer.

Svenskar i allmänhet är vana att kunna gå till mamma staten och gråta. Vare sig det är dumma konsumenter eller anställda inom verkstadsindustrin.

Det är väl snarare så att det är dom kunderna man kommer ihåg. Har man en FAQ eller någon annan form av manual samt en notisspalt eller något där tillfälliga fel dyker upp direkt så undviker man nog det mesta sådant.

Är det inte dålig stil enligt lagen? Tror inte den säger något om det =) Jag tycker också det är väldigt illa att inte fråga om tillstånd.

Nu är ju det i grunden något positivt. Staten ska hjälpa varje enskild medborgare.

Frustration är det väl inte bara 50+are som upplever ibland ;)

Men jag tror att epost/internet gör att att vi lättare häver ur oss saker som vi kanske känner i stunden men inte menar så mycket med. Man har inte den tid för eftertanke som man får när man ska ta sig till affären eller skriver och postar ett vanligt brev.

Tja, ARN, Sverker eller Konsumentverket är väl ställföreträdande för "min pappa ska slå dig" som man kan regrigera till när man blir riktigt frustrerad. Känner man sig sedan lite okunnig/underlägsen inför "datoriseringen" så är det nog lättar att man blir frustrerad och blir det snabbare. När det sedan gått någon dag och man träffar på/blir uppringd av en riktig människa som inte ser en som en idiot utan en person som kan och som med lite hjälp kommer rätt - ja, då blir de flesta trevliga.

Jag tror att man som företagar ska vara glad för den arga reaktionen vid frustration eftersom den gör att kunden tar kontakt. En annan reaktion är att man "ger fan i alltihop" och då får man ingen möjlighet att ställa tillrätta. Har just hjälpt en bekant med en domänöverföring pg a Sprays nerläggning. Allt hade gått fel och en, i andra sammanhang mycket kapabel, person hamnade ner i "jag lägger av/ger upp allt"-hålet och var beredd att lägga ner sin webbplats med orden "jag förstår ändå ingenting".

Det är väl kanske här någonstans problemet ligger, man sätter ju nivån själv med sitt eget agerande, så om jag/du/vi/ni hänvisar till lagen när det tjänar vårat eget syfte, så är det väl inte konstigare att jag/du/vi/ni även gör detta när vi är konsumenter, eller ? Önskvärt vore såklart om alla kunde försöka lägga ribban lite högre och agera....vad man nu vill kalla det, moraliskt, som man själv vill bli behandlad behandlar man andra, osv...

Mickee´s lösning verkar dessutom den absolut enklaste och bästa, tycker man att man får för mycket klagomåll för att hantera dom på det sättet, kanske man ska kolla på om man inte ska anpassa sin verksamhet bättre efter dom kunder man de facto verkar ha...

Det brors ju på i vilket sammanhang fotograferingen sker. Att sticka upp kameran i huvudet på folk som inte vill vara med är såklart dålig stil. Förutsatt att de inte råkar vara vår statsminister som hånglar med fel kvinna/man. Finns det ett speciellt nyhetsvärde, trots att det är irriterande för den som blev fotograferad?

Att fotografera en demonstration för nyhetsbevakning kan också röra upp känslor, men vi kanske ska låta nyheten själva bestämma om det ska rapporteras i media eller inte?

Tom när det gäller översiktsfotografering, där någon kommer med på fotot men inte är motivet, blir folk förbannade ibland. Om du ska ta ett foto på tex tunnelbanestationen, ska du fråga alla människor först? Eller låta SL utrymma folket?

Jag tycker det är minst lika illa om man fotar statsministern som hånglar eller om det är ett slumpat par på krogen. Det finns en allmän inställning till "offentliga jobb" att då ska man tåla vad som helst. Statsministern bör ha samma rätt till ett privatliv som du och jag.

Självklart kan man inte fråga alla på tunnelbanestationen eller demonstrationen men det bör finnas information om att fotografering, filminspelning eller vad det än är kommer att ske.

Jag håller med, vi får också många "hotmail", där man gärna hotar med ARN eller konsumentverket innan man ens talat om vad problemet är och man som företag inte haft en chans att ens hjälpa till. Jag tror det beror på att man känner att det är opersonligt med ett e-postmeddelande och då blir man gärna lite kakig som kund.

Om man i stället ringer och pratar med kunderna så är de inte alls lika otrevliga. Men ibland stöter man förståss på riktiga rötägg även då.

Hitills har jag nog hållit mig ganska kall och saklig, men det finns faktiskt ett tillfälle då jag erbjöd kunden att betala tillbaka summan för hela ordern mot att hon aldrig mer kontaktade eller handlade av oss igen. Inte mitt mest vackraste minne som företagare, men ibland är även vi människor och som parantes kan nämnas att kunden var supernöjd, vilket säger lite om henne som människa....

Det är lite tråkigt att så många söker konfrontation direkt utan att sansat försöka lösa problemet. Antagligen sker det oftare via mejl eftersom det är lättare att vara arg bakom tangentbordet. Jag har också ringt upp kund som har varit förbannad i mejl och sen när man pratar med dom är dom väldigt uppåt och glada.

Vi har till och med blivit dödshotade via mejl om vi inte levererade. Det mejlet dök upp ung. samtidigt som beställningen kom in...

Mycket möjligt men jag har inte nämnt sammanhanget och det med flit. Det är inte paparazzifasoner jag sysslar med och de som klagar är oftast flitiga att fotografera med sina kameramobiler och ofta publicerar alstren på ett sätt som bryter mot pul eller god sed. Det har jag aldrig gjort.

För övrigt är det intressant att notera att endast Anders Larsson förstod att sammanhanget är viktigt.

Nja, jag vill nog påstå att jag borde vara med där också.

En offentlig person ska tåla mycket mer granskning av sitt privatliv, speciellt en politiker.

Vid de tillfällen detta har hänt oss brukar vi ta det som en utmaning att vända det hela till något bra och få alla glada och nöjda. men det finns ett par "kunder" under de snart fem åren vi jobbat med kundtjänstmailen som jag faktiskt bett att gå någon annanstans. Det är de-tack och lov få-som svär mer än man orkar läsa och de som bara vägrar att förstå att det faktiskt inte går att bete sig hur som helst som kund och tro att vi bugr och bockar.
Som sagt de är få men de finns...

Hade en kund som hotade med att både polisanmäla oss och allt hon kunde komma på för att hon fick bekosta portot själv på ett ångrat köp.
En annan skulle anmäla oss för falsk marknadsföring för att vi har telefonnummer på hemsidan men inte alltid svarade mellan de tider vi skrivit som säkrast att nå oss.
Mycket ska man höra innan öronen ramlar av:-)

Varför det? Enligt mitt förmenande skall en offentlig person, oavsett på vilket sätt han eller hon är offentlig, vara lika skyddad mot intrång i sitt privatliv som vem som helst annan.

Givetvis skall den offentlige personens förehavanden i hans eller hennes egenskap av offentlig person kunna synas mer i sömmarna, men privat bör få vara privat.

Ok! ;)

Låt oss komma överens om att vi tycker olika.