När jag läst uppsatsen som hubbert länkade till så är jag mer övertygad än någonsin om att rättsläget och ARN talar till mammans fördel. Det är bara tt betala tillbaka pengarna. Trådskaparen har allt att förlora på att tjafsa med mamman i detta fall, då hon då lätt kan gå till Expressen och dra trådskaparens företag i offentlighetens smuts, det förlorar trådksparen garanterat mer än de 200 SEK det är frågan om i detta fall.

Lagen är till för att alla ska veta vad som gäller och man kan absolut inte strunta i lagen för att den "inte hänger med", då får man lägga ett förslag till en riksdagsman som lägger en motion elelr proposition i riksdagen till en förändring av lagen. Men lagen måste följas.

Fast är varan (för)brukad så har man rätt att göra avdrag för kostnader om jag minns rätt. Om aDonis betalar tillbaka 200:- så går han ju back med tanke på avgifterna till smsleverantören så att dra av de faktiska kostnaderna borde överensstämma med lagen.

Detta ärende hos ARN är förmodligen av intresse i det här fallet:
http://www.arn.se/praxis_referatiurv...nderariga/123/

En 13-årig pojke har köpt en mobiltelefon med kontantkort. Han har ringt för summan på kortet och har inte kvar originalförpackningen. ARN anser att det som finns kvar av telefonen ska återlämnas till säljaren och att hela köpeskillingen (inklusive kostnaden för kontantkortet) ska återbetalas till köparen.

ARN anser att hela köpeskillingen ska betalas tillbaka alldeles oavsett om telefonen ens finns kvar.

De hänvisar även till föräldrabalken, 9 kapitlet, § 7:
https://lagen.nu/1949:381#K9P7S1
En spelserver ses nog knappast som att det använts för "nytta eller underhåll", men den exakta tolkningen av lagen och praxis överlämnar jag åt någon annan.

Det bästa är kanske om mamman själv hör av sig till ARN så att ni får ett bra svar, och sedan följer du deras beslut.

Hur är detta möjligt för Svenska Spel?

emilv: Lite skillnad tycker jag att det är att sälja direkt över disk till en 13-åring kontra att en 13-åring väljer att köpa något på webben utan målmans godkännande trots att det står att de måste ha målmans godkännande. Det senare är väl snudd på straffbart om personen är straffmyndig.

ARN har tagit en del del underliga beslut men jag hade stått på mig, de utgifter jag hade haft hade jag dragit av och hänvisat till deras mobiloperatör.

Om man måste ange sitt personnummer och intyga att man är den man utger sig för så har man som säljare möjligheten att göra en polisanmälan gällande bedrägeri. Jag tror nog att de flesta föräldrar inte vill att deras barn ska bli anmälda för bedrägeri och därför är mer välvilligt inställda till att göra upp i godo. Man kan ju hoppas det iaf.

Det är inte möjligt för dem när kontot skapas. Du kan uppge någon annans uppgifter precis som på alla andra sajter. Först vid vidare kontroll kan man avgöra om uppgifterna är riktiga. Exempelvis kan man skicka ut en bekräftelsekod till personnumrets folkbokföringsadress, men även då kan en person stå där och vänta på posten och sno åt sig denna kod.

Min poäng är att det aldrig går att kontrollera eftersom det alltid går att ta sig förbi kontrollen på olika sätt. Frågan är bara hur långt vi som företagare måste gå innan vi anses ha gjort vår del.

Allmänna reklamationsnämnden har olika åsikter om vad ungdomar har rätt att handla för:
http://www.arn.se/netacgi/brs.pl?d=R...3-7431&s5=&s6=
I fallet med en underårig som disponerar ett mobilabonnemang där föräldern står som ägare och betalningsansvarig så kan man eventuellt utgå ifrån att föräldern lämnat sitt samtycke i förväg till inköp på mobilen genom att lämna mobilen till barnet och samtidigt inte spärra abbonnemanget från kontantköp.

Summans storlek spelar kanske in här också. 200 kr är mycket för en 12 åring men inte mycket jämfört med de exempel som varit om spel och mobiler för 1200-1800 kronor.

Går det inte att använda betaltjänsten för att kreditera betalningen? Vad kostar det då?