Svenskar i allmänhet är vana att kunna gå till mamma staten och gråta. Vare sig det är dumma konsumenter eller anställda inom verkstadsindustrin.

Det är väl snarare så att det är dom kunderna man kommer ihåg. Har man en FAQ eller någon annan form av manual samt en notisspalt eller något där tillfälliga fel dyker upp direkt så undviker man nog det mesta sådant.

Är det inte dålig stil enligt lagen? Tror inte den säger något om det =) Jag tycker också det är väldigt illa att inte fråga om tillstånd.

Nu är ju det i grunden något positivt. Staten ska hjälpa varje enskild medborgare.

Frustration är det väl inte bara 50+are som upplever ibland ;)

Men jag tror att epost/internet gör att att vi lättare häver ur oss saker som vi kanske känner i stunden men inte menar så mycket med. Man har inte den tid för eftertanke som man får när man ska ta sig till affären eller skriver och postar ett vanligt brev.

Tja, ARN, Sverker eller Konsumentverket är väl ställföreträdande för "min pappa ska slå dig" som man kan regrigera till när man blir riktigt frustrerad. Känner man sig sedan lite okunnig/underlägsen inför "datoriseringen" så är det nog lättar att man blir frustrerad och blir det snabbare. När det sedan gått någon dag och man träffar på/blir uppringd av en riktig människa som inte ser en som en idiot utan en person som kan och som med lite hjälp kommer rätt - ja, då blir de flesta trevliga.

Jag tror att man som företagar ska vara glad för den arga reaktionen vid frustration eftersom den gör att kunden tar kontakt. En annan reaktion är att man "ger fan i alltihop" och då får man ingen möjlighet att ställa tillrätta. Har just hjälpt en bekant med en domänöverföring pg a Sprays nerläggning. Allt hade gått fel och en, i andra sammanhang mycket kapabel, person hamnade ner i "jag lägger av/ger upp allt"-hålet och var beredd att lägga ner sin webbplats med orden "jag förstår ändå ingenting".

Det är väl kanske här någonstans problemet ligger, man sätter ju nivån själv med sitt eget agerande, så om jag/du/vi/ni hänvisar till lagen när det tjänar vårat eget syfte, så är det väl inte konstigare att jag/du/vi/ni även gör detta när vi är konsumenter, eller ? Önskvärt vore såklart om alla kunde försöka lägga ribban lite högre och agera....vad man nu vill kalla det, moraliskt, som man själv vill bli behandlad behandlar man andra, osv...

Mickee´s lösning verkar dessutom den absolut enklaste och bästa, tycker man att man får för mycket klagomåll för att hantera dom på det sättet, kanske man ska kolla på om man inte ska anpassa sin verksamhet bättre efter dom kunder man de facto verkar ha...

Det brors ju på i vilket sammanhang fotograferingen sker. Att sticka upp kameran i huvudet på folk som inte vill vara med är såklart dålig stil. Förutsatt att de inte råkar vara vår statsminister som hånglar med fel kvinna/man. Finns det ett speciellt nyhetsvärde, trots att det är irriterande för den som blev fotograferad?

Att fotografera en demonstration för nyhetsbevakning kan också röra upp känslor, men vi kanske ska låta nyheten själva bestämma om det ska rapporteras i media eller inte?

Tom när det gäller översiktsfotografering, där någon kommer med på fotot men inte är motivet, blir folk förbannade ibland. Om du ska ta ett foto på tex tunnelbanestationen, ska du fråga alla människor först? Eller låta SL utrymma folket?

Jag tycker det är minst lika illa om man fotar statsministern som hånglar eller om det är ett slumpat par på krogen. Det finns en allmän inställning till "offentliga jobb" att då ska man tåla vad som helst. Statsministern bör ha samma rätt till ett privatliv som du och jag.

Självklart kan man inte fråga alla på tunnelbanestationen eller demonstrationen men det bör finnas information om att fotografering, filminspelning eller vad det än är kommer att ske.

Jag håller med, vi får också många "hotmail", där man gärna hotar med ARN eller konsumentverket innan man ens talat om vad problemet är och man som företag inte haft en chans att ens hjälpa till. Jag tror det beror på att man känner att det är opersonligt med ett e-postmeddelande och då blir man gärna lite kakig som kund.

Om man i stället ringer och pratar med kunderna så är de inte alls lika otrevliga. Men ibland stöter man förståss på riktiga rötägg även då.

Hitills har jag nog hållit mig ganska kall och saklig, men det finns faktiskt ett tillfälle då jag erbjöd kunden att betala tillbaka summan för hela ordern mot att hon aldrig mer kontaktade eller handlade av oss igen. Inte mitt mest vackraste minne som företagare, men ibland är även vi människor och som parantes kan nämnas att kunden var supernöjd, vilket säger lite om henne som människa....

Det är lite tråkigt att så många söker konfrontation direkt utan att sansat försöka lösa problemet. Antagligen sker det oftare via mejl eftersom det är lättare att vara arg bakom tangentbordet. Jag har också ringt upp kund som har varit förbannad i mejl och sen när man pratar med dom är dom väldigt uppåt och glada.

Vi har till och med blivit dödshotade via mejl om vi inte levererade. Det mejlet dök upp ung. samtidigt som beställningen kom in...

Mycket möjligt men jag har inte nämnt sammanhanget och det med flit. Det är inte paparazzifasoner jag sysslar med och de som klagar är oftast flitiga att fotografera med sina kameramobiler och ofta publicerar alstren på ett sätt som bryter mot pul eller god sed. Det har jag aldrig gjort.