Citat:
Ursprungligen postat av Conth
Citat:
Originally posted by -Per@Mar 15 2006, 08:42
Citat:
Ursprungligen postat av Conth
Intressant
Enligt din definition förmyndaren gjort det möjligt för den omyndige att uppträda så att det ser ut som om han har tillåtelse så måste ju att ringa ett betalnummer anses vara ett undtantag från grundregeln ?
|
Det är inte min definition. Jag citerade en bok som i sin tur analyserat praxis.
---
I vissa fall tror jag det skulle vara mycket svårt för Habbo hotel att hävda samtycke, ofta finns ju sådant över huvud taget inte. I vilket fall som helst är det viktigt att notera att det inte handlar om företagets befogade uppfattning utan det viktiga är förmyndarens samtycke.
|
Sorry - jag förstår såklart att det inte är DIN definition.
Jag tycker du motsäger den definitionen själv.
Om definitionen är: förmyndaren gjort det möjligt för den omyndige att uppträda så att det ser ut som om han har tillåtelse
Så är det väl solklart(?) att förmyndaren har gjort detta möjligt genom att tillåta att betalnummer rings från telefonen ? Enligt den definitionen krävs ju INTE samtycke utan bara att förmyndaren gjort detta möjligt ?
|
Beklagar den sista meningen, den är felaktig. Angående betalsamtal anser jag personligen att det vanligen inte torde utgöra samtycke i och för sig.
Följande ur domen kan vara av intresse:
Citat:
Lagberedningen (NJA II 1924 s 317) uttalade i samband med den aktuella lagstiftningens tillkomst följande: "Låter förmyndaren den omyndige omhänderhava penningmedel, får han finna sig uti, att den, med vilken myndlingen inlåter sig i avtal, anses berättigad utgå ifrån att den omyndige har fri förfoganderätt över pengarna, såframt ej särskilda omständigheter tala däremot."
I förevarande fall är ostridigt att Ebbas förmyndare låtit henne själv disponera såväl barnbidraget som vissa besparingar och andra smärre belopp hon kunnat erhålla från förmyndaren. Genom att överlämna pengarna till Ebba har förmyndaren förfarit på ett sådant sätt att eventuella medkontrahenter får anses berättigade att utgå ifrån att Ebba har fri förfoganderätt över de pengar hon disponerar såframt, som lagberedningen uttryckte det, "ej särskilda omständigheter tala däremot". Sådana omständigheter skulle kunna vara barnets ålder och stövlarnas pris. Emellertid torde underåriga - även i nu aktuell åldersgrupp - i stor utsträckning göra kontantinköp av förevarande slag, och en butik av i målet aktuellt slag torde ha en kundkrets som till stor del utgörs av tonåringar av vilka de flesta gör sina inköp med respektive förmyndares samtycke. Varken den underårigas ålder eller köpeobjektets värde kan därför medföra att nu ifrågavarande inköp skall anses vara av sådant slag att en förmyndare normalt inte skulle kunna låta en omyndig ombesörja detta på egen hand. Bolaget bör därför anses ha haft rätt att utgå ifrån att förmyndarens samtycke förelåg - inte minst med beaktande av hur själva köpet gick till. Käromålet kan därför inte bifallas.
|