Citat:
Originally posted by Max@Jul 27 2005, 08:00
Jag har inte orkat följa den här debatten och måste erkänna att jag inte ens orkade läsa hela ditt inlägg trots att jag nu svarar på det, men jag vill bara säga att om du tror att Sverige (eller något annat land för den delen) styrdes av de mest lämpade när vi styrdes av kung och aristokrati så har du fått det om bakfoten. Det innebar tvärtom att pengar, inflytande och släktskap avgjorde vem som fick en position och hade ingenting med lämplighet att göra.
|
Så du tror att de ministrar vi har idag är mer kunniga inom sina respektive områden?
Precis vad behöver man för kvalifikationer i dagens system för att få en ministerpost?
Är det betydligt bättre om man blir utsedd som försvarsminister för att man är på god fot med Göran än om det baseras på att ens far var en duktig general och har lärt en sen barnsben allt han kan om försvarsmakten?
Jag påstår inte att det var ett felfritt och idealiskt system under aristokratin, men att ministrar och statschef faktiskt hade bättre kvalifikationer framstår rätt tydligt.
Eller tror du att det tex fanns försvarsministrar på den tiden som aldrig själva hade varit verksamma i militären?
Om du verkligen tror att pengar kunde avgöra om man fick en ministerpost så har vi väldigt olika uppfattning om hur systemet fungerade då.
Välstånd hade inte alls med pengar att göra på det sätt det gör idag.
Kronan ägde kronorna, och de var använda för att bedriva handel i städer.
Huvudelen av befolkingen levde på landsbygden och där fanns det inga pengar eller butiker att handla i.
De som ansågs välbärgade var oftast endast förvaltare över kronans egendom och kunde definitivt inte helt enkelt sälja sitt land eller slott till högsta bud.
Men det fanns säkert problem med en odemokratisk fördelning som du påstår.
Jag förmodar att de var en överrepresentation av välbärgade på minsterposter, men pengar är fel begrepp att använda då det inte var personlig egendom.
Till saken hör ju dock att om man vill ha de mest kvalificerade för jobbet kan det varit svårt att hitta ministrar inom många områden bland huvudelen av befolkingen som var bönder.
Adeln hade tex mycket av militär expertisen och var mer beresta och därmed bättre lämpade som utrikesministrar och borgare hade tex handels expertis.
Hade det inte varit så att det var en väldans massa oumbärlig kunskap som adel och borgare satt inne på så hade vi förmodligen haft huvudsakligen bönder som styrde landet, åtminstone periodvis, med tanke på de bondeuppror vi haft.
Nu ska vi ha ett demokratiskt urval av riksdagsmän och ministrar från alla samhällsikt oavsett om de är de mest lämpliga eller inte.
Tyvärr är nog den obekväma sanningen att ens lämplighet för att agera ledare och framförallt styra ett land fortfarande har en hel del att göra med vilken bakgrund man har.
Och många gånger är det välbärgade som har mest erfarenhet inom ledarskap och spetskompetens inom en rad områden.
Självfallet skall det inte vara vilken familj man kommer ifrån eller hur mycket pengar man har som avgör, men att försöka ändra på det genom någon slags kvotering tror jag är att lura sig.
Beroendet på en kunnig elit inom samhället för att skapa ett effektivt styre går att lösa tror jag dock, åtminstone delvis.
Som det är nu så är det okunniga och verklighetsfrämmande politiker som tar besluten, vilket jag tycker är fel.
Makthavare skall bereda väl genomtänkta förslag med hjälp av kvalificerade rådgivare, och sedan skall utvalda representanter för berörda parter i en fråga besluta om förslagen går igenom.
På det sättet undviker man den kortsiktiga planering som valperioden uppmanar till och gör folket direkt delaktigt i beslutsfattandet, men utan de problem som en direkt demokrati skulle innebära.