Ibland tycker jag verkligen det ser ut som demokratin inte fungerar alls.
Liksom i denna debatt skuller de olika partierna sina misslyckanden på varandra och ingen verkar känna personligt ansvar för landet.
Politiker låter sig lätt påverkas av den lobbyist som gapar högst och erbjuder dem personlig vinning.
Att forma sin politik efter vad som verkar vara det som folk nappar på efter att läst ett par rader i en kvällstidning eller sett ett två minuters inslag på dumburken verkar inte vara det allra bästa sättet att styra ett land.
Dessutom är demokrati ett aldeles för vagt begrepp för att jag skall brinna för det eller tycka att det är på något sätt värt att försvara.
Om demokrati helt enkelt innebär ätt majoriteten besämmer så är det inget vidare system.
Om 51% av en befolining tycker att en minoritet av befolkningen skall gasa ihjäl är det demokratiskt eller acceptabelt?
Hitler var också demokratiskt vald, visserligen med anklagelser för fusk, liksom sossarna och GWB.
Jag vet tyvärr inte något vettigt alternativ och kommer definitivt inte rösta.
Men frågan är om det system vi hade innan demokrati infördes i Sverige var mycket värre, aristokratin.
Det var åtmindstone välutbildade ministrar med riktig expertis inom sina områden. Jämför med en utrikesminister som inte har hört talas om Phuket.
Visst var ståndsriksdagen inte en rättvis representation av befolkningen, men å andra sidan fick även vanliga bönder vara direkt inblandade i vissa beslut som berörde dem.
En faktor som jag tror kan vara betydelsefull är det ansvar en kung hade.
Kungen var inte allsmäktig och behövde riksdagens stöd, men det var en tydig ledare, vilket kanske tyvärr är ett nödvändigt ont för att ha ett effektivt styre, varde sig vi talar om foretag, ett projekt eller en nation.
Om man studerar vad som ingick i en konungs skolning så inser man att det hade varit nyttigt för en del poliker att ha samma bakgrund.
De jag känner som börjat syssla med politik var mobbingoffer i skolan som flydde undan verkligheten genom att söka sig till elevrådet och sedan SUF eller MUF för att sedan bli riksdagsmän utan någonsomhelst förankring i verkligheten i hela deras liv.
Kungar över hela Europa hade liknande utbildningar som utöver politik inkluderade fysiskt arbete, hantverk, konst, idrott mm.
Och framför allt undrar jag om inte arvsrätten till kronan faktiskt kan vara positiv.
Jag undrar om Carl Gustav lika gärna skulle sålt ut Sverige och underminera våra framtida möjligheter till välstånd som Bosse Ringholm och Göran Persson har gjort.
För en modern politiker gäller det mest att få böckerna att se bra ut för en fyraårs period.
Att sälja ut vår infrastruktur och ge bort vårt självbestämmande gör att Göran inte får lika mycket kritik jämfört med följderna om han inte hade gjort det.
Men om man vet att ens barn skall ärva en krona tror jag man hade tänkt efter både en eller två gånger om det inte är bra om vi har vår egen infrastruktur och självbestämmande i framtiden.
Så jag kommer rösta Carl Gustav
Nåväl...det skulle inte förvåna mig om jag skulle tycka hans politik var acceptabel, men då han inte har ett program och inte uttalar sig om politik direkt så skämtar jag självfallet.
Men jag tycker det kan vara värt att ifrågasätta hela systemet vi har idag, för det fungerar uppenbarligen inte så bra som det skulle kunna.
Och diskussioner om Vänster vs. Höger intresserar mig inte det minsta.
Aristokrati betyder egentligen att de bästa styr.
Och även om jag inte tror på ett totalt återinförande av det samhällskick vi hade innan demokratins intåg så är det några faktorer som verkar fördelaktiga.
Framförallt:
1) Låt berörda parter delta i riksdagen och vara med att direkt påverka beslut.
2) Ministrar skall vara landets främsta experter inom respektive område.
Inga utrikesministrar som sov på geografi lektionerna, och inga försvarsministrar som inte ens gjort lumpen.
3) Låt statschefen vara ansvarig för längre period än fyra år för att uppmuntra mer långsiktig planering. Riksdagen kan å andra sidan bytas ut med tex demokratiska val mer ofta för att minska behovet av proffessionella politiker.
4) Höga krav på bred utbildning och erfarenhet inom en rad områden för en statschef. Att ha varit trogen tjänare till ett politiskt parti skall aldrig vara tillräckligt.
5) Landet och infrastruktur skall inte ägas av privata inressenter som har som enda intresse kortsiktig vinning, utan Sverige skall vara våran egendom och förvaltas på ett sätt som främjar hela befolkningen och kommer att forsätta göra så för kommande generationer.