Usch, så eländigt det kan bli. Igår när jag skulle hem från en kompis gick min hund Tira ner i diket vid busshållplatsen. Plötsligt ryggade hon baklänges och ruskade på huvudet och när jag tittade ner i diket såg jag en stor svart orm. Jag blev lite skärrad såklart och letade efter bett på min hund men kunde inte hitta något. För säkerhets skull (tack o lov) gick jag tillbaka till kompisen. Hon ringde veterinären för att höra vad symptomen var för huggormsbett. Kraftig svullnad som kommer snabbt, blev svaret. Det här vara bara en kvart efter att vi stått på busshållplatsen och hon var inte svullen. Däremot tyckte jag att hon såg lite skakig och illamående ut. Hade hon blivit biten och var det en huggorm jag sett? Jag visste inte.
En stund senare hade nosen börjat svälla upp. Det var bara att åka iväg till veterinären. Hos veterinären var det jättelång kö, men vi fick förtur och fick gå in så fort ett rum blivit ledigt. Det tog ändå en stund och när hon äntligen fick en kortisonspruta hade det gått 1½ timme efter bettet. Tiras nos var nästan lika bred som skallen och svullnaden hade sträckt sig ner över halsen. Det var som om någon kört ner tre tennisbollar i halsen på henne.
Veterinären sa att Tira skulle få stanna kvar i 2-3 dagar för att få dropp och hållas under uppsikt eftersom en del hundar inte klarar av ett huggormsbett. Jag fick ta av henne hennes egna halsband och istället fick hon på sig sjukhusets halsband. Hon såg riktigt eländig ut då en djurskötare gick iväg med henne. Huvudet hängde och svansen slokade.
Just nu känns det inte alls bra. Tira är rätt gammal och jag sitter här och ber om att allt ska gå bra och att jag snart får hem min vovve.
