[Robert]

Uhm, nu var det ett tag sedan jag läste kognitionslära men jag har snappat upp ett och annat iaf. =)

Har för mig att det är det som syns till vänster som uppfattas som positivt, är inte säker, kan vara helt tvärtom, men principen kan jag iaf redogöra för! =)
Detta pga av att allt vi ser till höger går till vänster hjärnhalva och vice versa. Såg bla en dokumentär på tv om en gubbe som pga svår sjukdom blev tvungen att kapa hjärnhalvorna så de inte längre hade komunikation med varandra. Detta resulterade i (vilket man fick se) att saker som man visade upp för honom något positionerad till höger kunde han inte identifiera medans om man visade skylten till vänster så visste han direkt vad det var han såg (hjärnhalvorna kunde inte komunicera med varandra och byta information vilket var otur då det endast var den ena hjärnhalvan som hade tillgång till den abstrakta lagringen av minnet)

Vänstra hjärnhalvan; verbal, analytisk, symbolisk, tidsuppfattning, rationell, logisk,
linjär, digital.

Högra hjärnhalvan; icke-verbal, syntetisk, intuitiv, icke-tidsmässig, icke-rationell,
spatial (orienteringsförmåga), passa ihop till en enhet.


Det är alltså den högra hjärnhalvan som läser menyn till vänster! =)
Läste också om att dyslexiker i västvärlden har skador på höger hjärnhalva som gör det svårt att läsa då vi bearbetar text från vänster till höger.



Klippt från internet:

--------
13 February 1998 2
För det mesta är båda hjärnhalvorna aktiva men
den ena är dominerande. Genom att bedöva ena hjärnhalvan på förökspersoner kan
man kartlägga hur hjärnhalvorna är specialiserade.
Den amerikanska nobelpristagaren Roger Sperry utnyttjade bl a i sina försök det förhållandet
att, då blicken hålls fixerad mot en punkt, all information från synfältet till
vänster om denna punkt överförs till högra hjärnhalvan, och informationen från synfältet
till höger om punkten överförs till vänstra hjärnhalvan [2]. Sperry visade under
någon tiondels sekund en bild på en skärm medan en föröksperson höll blicken fästad
på en punkt mitt på skärmen. När försökspersonen fick se en bild i vänstra synfältet sa
han att han inget sett. Förklaringen till detta var att höger hjärnhalva, som sett bilden,
inte kunde tala om vad den sett eftersom den är i stort sett stum. Men samtidigt hörde
vänster hjärnhalva frågan, och eftersom den kunde tala svarade den att den inte hade
sett något, vilket var helt korrekt. Ibland hände det att förökspersonen rynkade ögonbrynen
eller skakade på huvudet, som om det var fel på svaret. När en av två färger
visades kunde svaret rättas till i efterhand genom denna tysta kommunikation mellan
hjärnhalvorna. När försökspersonen hade svarat att han inte hade sett något bad Sperry
att han skulle sticka in vänster hand bakom skärmen och bland en mängd föremål, som
han inte kunde se, leta reda på det som bilden visat. (Vänster hand styrs av högra hjärnhalvan).
Ofta hände det i denna situation att försökspersonen blev förvånad och svarade
att då han inte hade sett något kunde han inte leta reda på något. Men när han ändå
följde Sperrys uppmaning visade det sig att han med vänster hand snabbt och säkert
kunde leta reda på det som bilden visade. När motsvarande försök gjordes med att visa
ett föremål på skärmens högra sida och försökspersonen skulle leta rätt på föremålet
bakom skärmen med högra handen, visade det sig att han hade svårigheter. Vanligen
tog personen ett föremål i handen, kände på det, släppte det och tog ett annat föremål,
innan han slutligen kunde identifiera det rätta. Hela tiden pratade han: “Är det det här?
Nej! Det måste vara något annat! Det här? Ja, kanske! Nej!” osv, vilket avslöjade att
den vänstra hjärnhalvan hade betydligt svårare än den högra att med hjälp av formen
och storleken på ett föremål identifiera detta rätt.
13 February 1998 3
Den högra hjärnhalvan kan, har man visat, inte tala och inte skriva och saknar därmed
nästan helt möjligheter att kommunicera med omvärlden annat än genom mimik och
gester. Trots detta är dess inre värld rik. Det är denna hjärnhalva som är den fantasifulla,
det är den som ger oss förmågan att njuta av all den rikedom livet bjuder i form
av syn- och ljudupplevelser i naturen, konsten och musiken. Det förhållandet att de
båda hjärnhalvorna är så olika har lett till frågan om det är möjligt att de kan komma i
konflikt med varandra. Hos patienter med tudelad hjärna såg Sperry ibland reaktioner
på detta. En annan fråga som vuxit fram gäller de båda hjärnhalvornas roll i själslivet.
Är viljan och intelligens lika representerade i de båda hjärnhalvorna? Detta är nog
omöjligt att besvara eftersom frågan kan sägas vara felställd då hjärnhalvorna har olika
referensramar.
-----------