[hedberg]

Som jag sa i den tidigare (låsta) tråden om ditt fall, så hade det varit bäst att bemöta kritiken. Det är lätt att vara efterklok men denna debatt kanske kan gynna någon i framtiden.

TV har en speciell genomslagskraft genom att gemene man får sitta hemma och se vad han tror är sanningen. Att läsa i tidningen att Sverige gjorde ett snyggt mål i en fotbollsmatch kan man kanske betvivla. Likaså om de säger det på radio. Men om man ser det på TV så tror man det är sant. Sen må det vara fejkat, men det har en speciell genomslagskraft vilket också ställer högre krav på journalister.

Generellt sett kan man ju säga, om Janne Josefsson & liknande journalister bankar på dörren, så är du kokt. Du är sönderkokt om du drar igen dörren och håller dig borta från dem. Bättre är att säga att du måste sätta dig in i fallet innan du kan uttala dig. Be att få skriftlig information, och kom förbered till en intervju. Var beredd på att allt du säger kan vridas och vändas hur som helst. Så tänk igenom dina svar innan du säger dem. Att sitta där och säga "Ingen kommentar" eller "Det vill jag inte svara på" är ingen höjdare. ;)
Det är bättre att försöka vara så öppen och tydlig som möjligt. Framförallt ordet tydlig är viktigt, för är du luddig ger du ett skumt intryck samt att dina uttryck kan användas emot dig.

Ta t.ex reportaget om valstugorna i Uppdrag Granskning. En reporter går runt med dold kamera, och får ledande lokalpolitiker att nedvärdera bland annat invandrare. 10 minuter senare kommer Janne Josefsson och reportern tillbaka, och politikern blånekar och ljuger framför öppen kamera. Varför gör de det? De är med allra största sannolikhet inte mediatränade, och har inte upplevt en grävande journalist tidigare. Nu har de en kötthungrande pitbull framför sig och de gör det klassiska misstaget: De nekar fastän de får titta på filmen med sig själv.

Okej att de gjorde bort sig från början, men vad vore det korrekta sättet att rätta till det hela? Svårt att säga, men det bästa vore kanske att säga "Ni får kontakta vår pressansvarige" eller "Ni får kontakta vår ordförande" eller liknande. "Jag får inte uttala mig för media enligt vår mediapolicy" är en annan variant som mediatränade använder. Då vinner man tid, för det tar en liten stund för journalisten att ta reda på vem det är, få tag på personen etc. Dessutom lär en pressekreterare, informatör eller liknande säga att denne måste återkomma när den har fått satt in sig i fallet. Då hinner man arbeta ihop en story.

Men att fly och neka till allt, det vinner man inte på.

(Detta svar var inte riktat till dig Fabian, utan mer allmänt.)