En vanlig metod är att skrämma skiten ur någon:
Stora företaget vill ha lilla företagets domän.
Det kan vara så att stora företaget skall lansera en ny produkt i världen och det finns inget reggat nånstans utom i Sverige där någon har en cykelverkstad med samma namn eller liknande.
Vad händer?
Jo, stora företagets advokater skickar först brev till personen där de avkräver denne domänen. Givetvis skrivet på byråkratengelska för att jävlas ordentligt. Personen kanske ögnar igenom det och slänger det som något nonsensbrev. I nästa steg så blir människan stämd för varumärkesintrång eller liknande, givetvis sker anmälan i USA.
Nu inser personen att
1) oj, detta blir dyrt. Skall jag behöva spendera pengar på advokater, resor etc för att inställa mig i USA?
2) risken finns att jag förlorar och får betala alla rättegångskostnader också
Då gör man hellre upp i godo och överlåter domänen... Det var ju ändå aldrig några besökare på den...
Läste i nån tidning för några veckor sedan om nån kvinnlig egenföretagare som hade blivit stämd på det sättet i USA för varumärkesintrång. Minns inte exakt historien, men hon gjorde upp i godo och gav ifrån sig rättigheterna för något som egentligen var hennes. Det var väl enklast så...