Det där handlar om myter.
Jag är innehavare av flera presskort, utfärdade av de större svenska organisationerna.
Jag kan inte gå på mässor och bara visa upp det i entren för att komma in gratis. Jag kan inte gå på gratis konserter genom att visa upp det.
Det enda jag kan göra är att gå in på Liseberg gratis, men då tittar de på kortet. Men de kommer reagera om du springer där ofta. (Känner vakterna så jag vet.)
Gemene man har en slags övertro att journalister kan göra vad som helst, bara de flashar med ett presskort. Att man gå in i skivaffärer och hämta gratis skivor etc... Det funkar inte så.
Ordet vi pratar om är "ackreditering". Och det innebär att man i förväg måste anmäla att man tänker komma på ett visst arrangemang. De har då möjlighet att kolla upp en under tiden. Man kanske endast har ett fåtal pressplatser och tilldelar dem därför endast till de som kommer från de viktigaste medierna (ur deras synvinkel).
T.ex arbetar skivbolagen på detta sättet. Man ger vissa journalister biljetter, men kanske straffar en tidning genom att inte kunna ge dem biljett för att de har skrivit något dumt enligt skivbolaget.
Journalister sitter i händerna på t.ex skivbolagen, filmbolagen etc.
Nöjesjournalister vill inte gå på till Grand Hotel för att sitta och köa i ett par timmar för att träffa en trött skådespelare. De får till slut 2 minuter på sig, och då får skådespelaren för 40 gången idag höra "Din rollfigur, kan du berätta mer om dem?" eller "Hur kändes det att spela mot X"?
Man får inte några vettiga svar, och hela tiden övervakas allt av PR-folket från bolaget. Om man ställer fel frågor så bryter de in.
Men tidningarna etc har inte "råd" med att inte gå till dessa grejer, trots att både journalist och intervjuoffret lider av situationen. För om man inte skriver, så blir konkurrenten ensam om det.
TV-branschen och kvällspressen går hand i hand. Första året av Robinson fanns det knappt någon bevakning på plats. Sen dess har man bevakat alla såpor. Ibland direkt inbjudna, ibland genom att boka in sig på det hotell de utslagna hamnar på.
Man skriver alltså flera månader innan sändning om att någon har ramlat, någon har gnällt, någon har hoppat av, någon var nära döden etc.. Det är alltså flera månader kvar tills programmet skall sändas, men man anser sig inte ha råd att låta konkurrenten få skriva ensamt om det.
För att återgå till filmbolagen, så är det ju så att tidningarna skriver gärna recensioner etc, men de är tvungna att samtidigt förlita sig på att de får pressmaterial från bolaget. Annars skriver man en recension utan filmbild.
När man väl får en snygg bild på t.ex Russell Crowe från filmen Gladiator så kan man inte använda den i något annat sammanhang än till själva Gladiatorfilmen. För all annan publicering måste man begära in skriftligt tillstånd från filmbolaget och handlar det om att "även förr i tiden så misshandlades kvinnor", så lär inte filmbolaget gå med på det.
En anledning varför trådstartaren inte skall köpa till sig ett fejkpressleg: Det är bortkastade pengar först och främst. Och det finns inget direkt behov i Sverige av att ha pressleg. Pressleg utfärdas av framförallt tre organisationer till deras medlemmar: BLF, PFK och SJF. Inte alla journalister/fotografer etc uppfyller kraven för att vara med där. T.ex när det gäller pressfotografer skall man ha arbetat ett visst antal år, och rekommenderas av två andra medlemmar, och ha en viss minimiinkomst (andel av din totala inkomst) per år. Så att du inte jobbar i fabrik heltid och tar en bild om året och ber att få bli medlem.
Större tidningar som Göteborgs-Posten, Expressen, Aftonbladet etc har råd att trycka upp egna presskort. Men många mindre tidningar har inte det.
Jag har själv arbetat under många år inom massmedia, och första åren utan pressleg. Det var väl något enstaka tillfälle som någon undrade över det.
Det finns ytterligare en anledning till varför trådstartaren inte skall köpa fejkpressleg, och det är att hans trovärdighet minskar. Om han kontaktar filmbolag, bioföretagen etc och flashar med en fejkleg så bränner han sig.
Likaså om han springer ner till lokala bion och försöker snacka sig in med hjälp av pressleg (oavsett typ!).
Jag hävdar fortfarande att det bästa är att långsamt arbeta upp ett förtroende. Att börja med att satsa på en snygg funktionell design på sidan, köpa sig lite biobiljetter och gå på olika typer av filmer. Skriva recensioner på dessa. Att vara noggrann med att inte bryta mot upphovsrätten genom att sno filmbilder etc. När man väl har några recensioner och en snygg sida, så kontaktar man respektive företag man skall kontakta.
Man har då något att visa upp, de har möjligheten att bedöma potentialen i det. Vissa bolag lär vilja avvakta utvecklingen av siten, men det finns säkert de som vill vara med från början. Men som också sagts tidigare, tänk igenom sidan och ha något att visa upp. Att gå till företagen och säga "Jag skall göra en recensionssite på
www.doman.se, kan jag få gå gratis på era filmer?" och när de tittar på domänen ser de bara Google Adsense-reklam. Det gör dem inte direkt pigga på det. Så satsa lite tid och kraft på att göra det stilrent och funktionellt. De flesta i Sverige har inte bredband och det får inte vara tungladdat. Det skall vara lätt att hitta recensionerna (filmerna).
Man skall erbjuda något som eventuella konkurrenter ej har.
En smidig koppling kan vara: Man läser en recension, och får en länk under "Diskutera recensionen och filmen". Klickar man på den så kommer man till en tråd i ett forum där man kan diskutera vidare. Folk har ofta åsikter om filmer & recensioner, men det finns väl inget direkt samlat ställe för det?
En sak som jag inte tidigare har nämnt, men som kanske vore käck vore att ta kontakt med etablerade tidningar. Till exempel har flera nöjesredaktioner i Sverige ett samarbete där man utbyter recensionsbetyg.
Man kan i t.ex Göteborgs-Posten se:
| G-P | DN | TV4 | NöjesGuiden | osv osv osv
Film A | 2 | 3 | - | osv osv
Film B
Film C
Men berättar hur andra har bedömt filmerna, och kan därigenom ge ett snittbetyg bland de som har sett dem.
Det kan vara värt att kontakta dem om att få delta i det utbytet. Då kommer man synas i ett antal tidningar i Sverige, samt att man får något att visa upp för sitebesökarna.