Citat:
Originally posted by Saint@Jan 1 2005, 21:41
många donerar hela kroppar till forskning och transplantation, några donerar enstaka organ och några kan inte ens tänka sig att varken donera eller bli brända då det är emot deras religiösa tro. Länder med stark religiös tro eller uppforstran har svårare att acceptera att inte kunna begrava sin närmastes kropps. Länder som sverige verkar ha lättare med att rätta sig efter den medicinska logiken än den religiösa moralen.
hur man hanterar sådan situation som ni två "gubbar" diskuterar kan man bara spekulera i, man måste vara medveten att hjärnan beter sig olika vid olika situationer och vid olika åldrar. den ena situationen är aldrig lik den andra och att man har varit med om det förr spelar som helst ingen roll.
ibland har människor förmåga att vara väldigt ratioinella i sitt tänkande vid krissituationer, små som stora. tyvärr kommer chocken och ångest långt efter bearbetningen av sorgen.
|
Givetvis är det så. Men det jag hävdar är att en människa som tänker strikt rationellt kan ändra sitt sätt o tänka väldigt radikalt, efter att blivit drabbad av en personlig tragedi. Sen är det ju skillnad mellan anhörig o anhörig. Nån som förlorat en kusin dom träffar en gång per år, är kanske inte lika viktigt att få hem o begraven till skillnad om man förlorat sitt enda barn, eller samtliga av sina barn. Ett bra exempel på att även svenskar tycker det är viktigt med en plats att besöka sina döda anhöriga på är ju Estonia. Flera år efter olyckan så ville en majoritet av dom drabbade att kropparna bärgas på ett eller annat sett. Ju längre tiden har gått har andelen som vill detta minskat, men det är ju bara mänskligt att man lägger såna saker bakom sig ju mer tiden går.
Sen tycker jag du har fel när du blandar in religion, det har varken jag, haghjoo eller mypay gjort i sina inlägg. Man behöver inte vara religiös eller ickesvensk för att man vill ha en plats där man kan besöka o sörja efter nära anhöriga!
Det finns på internet att läsa om en anhörig som rest en minnesten över sin man som omkommit i Estoniakatastrofen, o säger såhär: "-Det är som att pryda en annans grav när en går hit och sätter blommor."
//Predrag