[magiana]

Beklagar sorgen. Det är ju just det här som är det värsta med att ha djur. Man växer ihop och blir som ett, sen en dag så finns de inte där mer. Saknaden blir enorm, som om man mist en del av sig själv. Jag bävar för den dagen då min hund kommer att gå bort, men det är föhoppningsvis flera år framåt i tiden. Jag har förlorat många djur genom åren men jag har nog inte kommit så nära dem som min nuvarande hund. Vi är tillsammans jämt och jag saknar henne om vi är ifrån varann bara några timmar.

Min förra sambo hade en häst som vara hans allt. Hästen var pensionär de sista åren av sitt liv men tillslut orkade inte benen längre. Hon hade reumatism. Min sambo sa (innan hästen dog) att om det inte hade varit för att han hade anhöriga och andra djur att ta hand om skulle han så skulle han ha ta livet av sig samtidigt som hästen avlivades. Så mycket älskade han henne. Efteråt sa han att hennes död var värre än när hans föräldrar dog. (Han hade en mycket god relation till sina föräldrar.)

Jag förstår din sorg fullständigt och tyvärr kommer det att ta tid innan tillvaron normaliseras. Sorgearbetet måste få ta sin tid men förhoppningsvis kommer du så småningom kunna tänka tillbaka och se de ljusa stunderna och vara tacksam över den tid ni har fått tillsammans.