Citat:
Originally posted by Blabarsappa@Mar 15 2009, 01:00
när jobbet blev vardag pallade jag inte längre. Jag blev utmattad, sönderstressad och sov dåligt, tog jobbet för personligt och lade ner för mycket engagemang.
Plötsigt en dag sade jag upp mig, till min egen och min arbetsgivares förvåning. Jag mådde dåligt av att slava och hade smidit på en plan, men den var långt ifrån klar. Trots den ekonomiska osäkerhet inför framtiden kände jag att det var dags att segra eller dö.
Jag älskade däremot de perioder då jag var arbetslös, vilken frihet! Det var då jag verkligen kände att jag levde, jag kunde göra precis det jag tyckte om, när jag ville och ingen bestämde över när jag skulle stiga upp. Dessto mindre krav, ju friare! .
|
Känner igen mig...men allt det förändrades när man fick två barn, då betyder det hemska ordet "trygghet" mycket.