Citat:
Originally posted by guran@Oct 17 2004, 16:47
Jag tycker det är ett litet dilemma. Säger själv till barn och ungdomar när de använder svordomar på grund av att det är handikappanden att ha ett dåligt språk. Om jag då riktar mig till ungdomar skall jag då sänka mitt eget språk till en sämre nivå?
|
Ja, jo visst kan det väl vara ett dilemma om man vill värna om ett vettigt svenskt språk men samtidigt måste hitta säljande ord till yngre tonåringar. Om du tänker på dagisfröknar, vet inte om det gäller precis alla men, dom brukar kunna uttrycka sig på ett sätt som dagisungarna förstår och lyssnar på, och det UTAN att prata "barnspråk" för det. På samma sätt borde det kunna fungera med exemplets kepsar. Det man vill är ju att målgruppen ska ta till sig budskapet. Det ska gå att nå fram med budskapet utan att använda ett alltför dåligt språk. Man kanske får anstränga sig lite mer bara, det finns säkert synonymer som går fram lika bra men inte är lika illa ur språklig synvinkel. Om du känner att du sänker ditt språk till en för låg nivå, då tror jag att du kan ta den känslan som en varningssignal. I längden borde det löna sig att inte "sälja sig" till allt för dåliga uttryck, även om det kortsiktigt skulle betyda en keps mindre såld.
Sen vad som är för dåligt och vad som är acceptabelt, det får ju var och en känna efter. Ordet "skitsnygg" i exemplet här tillhör en kategori som jag tycker är särskilt dålig. Det handlar om att man sätter ihop ett ord för avföring med ett ord för vackert. Att många uttrycker sig så i talad vardagssvenska är en sak, det kan ändå undvikas i skrift.