Citat:
Originally posted by grazzy@Nov 29 2008, 17:32
Stopp och belägg här nu. Att köpa sin första bostad är antagligen en av de största affärerna man gör. Genom att göra det försakar man en hel del annat här i livet (rörlighet, kapital, tid). Det är knappast någon universal-lösning att investera alla sina pengar i sin bostad.
Det finns så många bittra 35-åriga människor som klagar över sina livsmöjligheter och alltid hänvisar de till villan, de två ungarna och dyra lån. Det är definitivt ingen golden cookie-cutter att köpa en bostadsrätt/villa det första man gör.
|
Självklart innebär ett sparande (vilket ett köp av sin bostad oftast innebär) att man totalt sett oftast betalar MER för sitt boende än den som hyr. Den som köper statsobligationer försakar säkerligen också en hel del "rörlighet" vad gäller att kunna spendera. Om man inser att man ofta lever längre än till 30 - 35 år så är det lättare att acceptera den lägre rörligheten när man vet att det på sikt lönar sig. Fastigheter ÄR bättre investeringar än statsobligationer för den uthållige och till skillnad mot värdepapper så kan man faktiskt njuta av dem redan INNAN man löser in dem.
Som någon nämnde är det i storstadsområden inte så troligt att man får en hyreslägenhet tilldelat åt sig (90% av de man känner som har en sådan har ju fifflat till sig dem genom märkliga byten och kontantinsatser under bordet). Orsaken till detta är givetvis bristen på marknadshyror som resulterar i att INGEN släpper ifrån sig en lägenhet där läget är okay och hyran acceptabel. De hyrs ut i 3 - 4 led.
Han som jag köpte min 3:a av köpte i sin tur en mindre 3:a inne i Stockholm och betalade hyresgästen där 250 TUSEN för att ta över hennes kontrakt genom ett s.k. "Skenbyte".
Under nästan ett år kom alltså hennes post hem till mig då hennes "riktige" pojkvän köpt en villa i förorten.
Frågade snubben hur han kunde tänka sig att betala så mycket för en HYRESLÄGENHET och han motiverade det med att hyran är så jävla låg inne i stan (gamla hus) och att han nu hade gångavstånd till jobb och Stureplan vilket skulle spara honom flera tusen i taxi-pengar varje månad. Tja, han ångrade sig sen när han träffade en tjej och de bildade familj och fick behov av ett större boende. Känner faktiskt inte NÅGON som inte förbannat att de väntade så länge med att hoppa in i ekorrhjulet (köpa sitt första boende). Beroende på den långsiktiga värdeökningen så gäller nog talesättet "The sooner the better!". B)
Om du hade talat med mig i slutet på 90-talet så hade jag säket tillhört just den kategorin du nämner som "klagar över sina livsmöjligheter" och det gör jag nog även nu när jag bor ensam i ett hus. Faktum är dock att jag i praktiken bodde gratis i min bostadsrätt under de tolv åren. Det jag fick i överskott vid försäljningen motsvarade nästan vad jag betalt i hyra & räntor under de åren. Hur många i hyreslägenhet kan uppleva det efter 12 år?