[Conny Westh]

Ren matematiskt så lönar det sig bara för folk som har ett arvode som ligger minst 2,5-3 gånger högre än det arvode man anlitar.

Om jag anlitar en städare som kostar 200 SEK ink moms så måste jag ha ett arvode ex moms på 500-600 för att det ska löna sig för mig att jobba i mitt yrke och anlita en städare som har det som sitt yrke i stället för att göra jobbet själv.

När väl denna arvodesfaktor är uppnådd så vinner alla på att jag jobbar med mitt yrke och som jag tycker är kul, medan städaren jobbar med sitt yrke och tjänar pengar (i stället för att gå på bidrag), staten slipper betala bidrag och får mer skatteintäkter.

Det stora problemet är just att det är en stor tröskel att uppnå denna arvodesfaktor på 2,5-3. Med sänkt transaktionskostnad för tjänster som privatpersoner köper så skulle det finnas fler möjliga köpare på marknaden, dvs fler personer som uppfyller arvodeskvoten och som därmed skulle finna det intressant att anlita hantverkare privat (för vita pengar). Följaktligen får fler jobb och statens utbetalda bidrag minskar. Kostnaden för de "förlorade arbetsgivaravgifterna" kan man balansera mot minskade bidragsutbetalningar och ökad skattebas, eftersom fler pengar går från den svarta till den vita sektorn i samhällsekonomin.