Citat:
Originally posted by grazzy@Sep 8 2008, 12:37
Hur många nedladdningar har torrentfilen haft på The Pirate Bay?
Hur många går till tingsrätten och ber om att få ut en förundersökning?
Det handlar om tillgänglighet, samma tillgänglighet som kom i fokus när allas skatteuppgifter helt plötsligt hamnade på nätet vs att bara ha legat i skattekalendern på biblioteket. Jag känner många människor som gladligen fyller i någons personnummer på nätet men har nog aldrig hört talas om att nån har gått till biblioteket. På samma sätt misstänker jag att de flesta i den här tråden som faktiskt har laddat ner torrentfilen från TPB inte heller någonsin har begärt ut en förundersökning på samma sätt.
Jag förstår bara inte hur ni kan jämföra de två. Det är två helt olika grejer. Offentlighetsprincipen bygger på att det finns en tröskel man måste över (gå till biblioteket/tingsrätten) - om den inte finns så kommer vi antagligen inte kunna ha kvar den i samma form som tidigare. EU har väl redan varit där och nafsat för att slippa redovisa vad som sägs på mötena i Bryssel när en svensk är med.
Snacket om rätt och fel, sluta generalisera. Det är en familj som drabbas, detta är ett unikt fall. Jag skiter i om Bengt 72, rattfyllerist och kvinnomisshandlare hade hängts ut. Problemet är att grabbarna bakom TPB tycker att deras fina ideal är vackrare än att hjälpa en familjefader som har fått sina båda barn ihjälslagna och nu vet att hans grannar sitter och fluktar på liken online.
|
Var får du idéerna om att offentlighetspincipen skulle bygga på att det finns en tröskel eller att offentliga dokument kan hamna i "fel händer"?
Både lagtexten och regeringskansliets information säger att syftet är att främja allsidig information som ALLA kan ta del av och att myndighetens verksamhet ska ske så öppet som möjligt för att öka insynen. För mig faller det naturligt att ju lättare det är att ta del av offentliga handlingar, desto mer främjar det öppenheten och förbättrar/förenklar det demokratiska granskandet av statsapparaten.
Och jag kan hålla med att detta fall inte ens behöver tas så långt. Här behöver det inte handla om mer än om TPB vill begränsa användandet av tjänsten. Bilderna, vilket som nämts tidigare är en väldigt liten del av materialet, är säkerligen motbjudande och jag förstår inte varför någon vill titta på dom. Men var ska gränsen dras för vad som är lämpligt att visas, och ska TPB dra gränsen? Abu Gharib-bilderna var t ex i min mening mycket mer förödmjukande och förskräckliga än dessa (även fast det gällde några muslimer på andra sidan jorden), men de var ett väldigt effektivt medel för att få sådan makt och tydlighet bakom berättelsen (jag mådde såpass illa som man bör när jag såg dom). Om man ska avgöra från fall till fall, var i graderingen mellan dessa två händelser är bildbevis onödigt eller oetiskt? Hur många vet på vilket sätt de kommer användas (eller nu marknadsföras i kvällsblaskor)? Ska man begränsa spridningen i tron om att de inte kan användas positivt? Jag tror vägen till slut leder bort från demokratin.