[Magnus_A]

Även ett system som bygger på innehav av firmanamn kan missbrukas, se t ex Bolamas och andra aktörers användning av bifirmor.

Den svenska modellen för fördelning av attraktiva rättigheter som är svåra att prissättas från början bygger ofta på principen först till kvarn. Det anses rättvist att den som är först att registrera en inmutning, har stått längst i bostadskö eller liknande får rätten till det man registrerat/köat för. Nackdelen är att rättigheter med betydande värden kan slumpas bort för priser långt under marknadsvärde/brukarvärde eller helt gratis.
Fördelarna är att även medellösa kan vara med i kösystemet, Nackdelarna är att betydande förmögenhetsöverföringar sker utan ersättning samt att systemen kan manipuleras eller utsättas för byråkratiskt godtycke i samband med regeländringar.

Andra filosofier kan vara att det anses mest rättvist att den som bjuder mest i nån slags auktion på inmutningar, sändningstillstånd, eller domännamn för snapback får den attraktiva rättigheten. Fördelarna är då att man inte kan tillskansa sig betydande värden utan att betala, att det är svårare att manipulera systemet och att risken för byråkratiskt godtycke minskar. Nackdelen är att medellösa ställs utanför, vilket anses icke politiskt korrekt i Sverige men i andra områden kanske det anses mer politiskt korrekt att man ska betala för sig när man får en rättighet som är värdefull.
Diskussionen är naturligtvis mer komplicerad än så, men det vore fel att alltid utgå från att dagens först till kvarn- system vid registrering av nya och utgångna domäner automatiskt är det mest rättvisa. Då måste man noga definiera vad som är rättvist och i så fall varför.