Svenska datatermgruppen (
http://www.nada.kth.se/dataterm/) tycker jag är en bra källa att gå till för att få svar eftersom de oftast brukar kommentera/förklara sina rekommendationer. Där skriver de:
e-post
överföring av meddelande med hjälp av datorer där meddelandet kan läsas vid valfri tidpunkt
Använd e-post för eng. e-mail. Själva meddelandet kan kallas e-brev eller e-meddelande. Som verbuttryck använder man skicka, sända (med/via) e-post eller e-posta. I talspråk och ledigare skriftspråk kan även mejl och mejla användas.
Kommentar
E-post och e-brev är de ord som används i normal sakprosa och som kan användas i alla sammanhang. Även på danska och norska rekommenderas e-post och e-brev. Det bör vara bindestreck i e-post, eftersom det är en sammansättning med en förkortning (här i form av en enda bokstav). Jämför i-land, u-land, k-märkt, p-plats.
Som ledigare vardagsform kan man använda de försvenskade mejl och mejla, i synnerhet för sådana korta meddelanden som inte riktigt kan liknas vid vanliga brev. Dessa ord är att föredra framför det engelska e-mail. Stavningarna mail, maila avråder vi ifrån.
Det som på engelska kallas webmail är en e-posttjänst som användaren får tillgång till genom att logga in på en viss webbsida och som inte kräver något e-postprogram eller eget abonnemang hos en Internetleverantör. Användaren kan alltså komma åt sin e-brevlåda via vilken webbläsarförsedd dator som helst. (Även abonnemangsinnehavare erbjuds ofta detta alternativa åtkomstsätt för e-post.) På svenska är webbpost redan accepterat som en kort och koncis motsvarighet. Observera att det i regel inte finns någon anledning att skilja på e-post som skickas via ett e-postprogram och e-post som skickas via en webbläsare eller på annat sätt; det handlar bara om olika sätt att skicka och hämta posten på. Webbpost bör alltså användas bara när man tekniskt behöver skilja mellan webbaserad och övrig e-post.