[Gustav]

Ursprungligen postat av Anders Larsson

... och polisen, vägar*, etablerings/startstöd för nyföretagare, dagis, hälsovårdsmyndigheter, pension, grundläggande socialt skyddsnät, fängelser (fast jag slipper gärna vara i dem!), gränskontroll, konsumentverket och så vidare i en oändlig lång kedja.

Det klart att alla skulle vilja ha mindre skatt, men pengarna går ju till lite mer än skola och sjukvård.

Listan på vad jag gärna betalar skatt för kan göras lång. Listan på saker som jag inte gärna betalar skatt för kan också göras lång.

Det finns många exempel på länder som har bättre välfärd än Sverige och där skatterna är betydligt lägre. Jag brukar ange Tyskland där jag själv bott som ett exempel. Visserligen så får vi leva med lite högre skatter eftersom vi är ett glest befolkat land med få invånare. Men det borde gå på jämt ut eftersom tyskarna har Östtyskland att försörja (det är fortfarande lite fattigt och eländigt där).

Problemet är att det i Sverige finns en inställning som säger att man inte behöver arbeta om man har en eller annan förklaring till att slippa. I Tyskland så är utbrändhet en ganska ovanlig diagnos. Men när man väl konstaterar utbrändhet så sjukskriver man inte. I stället skrivs du in på psyket där du rehabiliteras. Man identifierar de faktorerna i din vardag som gjort att du blivit utbränd och åtgärdar dem. Man bryter ner skadliga rutiner. Några veckor senare så är de flesta friska och kan återgå till arbetet igen. Om det var arbetet som gjorde personen sjuk (vilket det faktisk inte brukar vara), så får man söka nytt jobb. Här i Sverige så får du en klapp på axeln och en förklaring om att vårt fantastiska välfärdssystem tar han om dig. Mår du dåligt så får du gå hemma och såsa framför tv´n. Alla som legat och såsat framför tv´n lite för länge vet hur otroligt ångestframkallande det kan vara. Så folk blir bara sjukare och sjukare och kommer aldrig ut i arbetslivet igen. När någon mår psykiskt dåligt så "löser" vi det alltid med att sluta jobba. Lite konstigt, eftersom det ofta är en kombination av skrikande barn, amorteringar på huset, skilsmässa och nära släktingars död som får oss att må dåligt. Hur mycket bättre vore det inte om vården kunde hjälpa oss att hantera de problem istället för att sjukskriva oss?

Vad som gör mig förbannad är alltså inställningen som säger att människor inte behöver jobba. Mår man så dåligt att man inte kan arbeta så ska man ha vård. Man ska absolut inte få ledigt från jobbet (bortsett från den tiden då man är inlagd). Det är klart att skatterna är höga när nästan en miljon (en dryg sjättedel) av Sveriges arbetskraftsstyrka inte går till jobbet pga sjukdom varje morgon. Jag vill att mina skattepengar ska gå till rehabilitering av dessa människor. Jag vill inte finansiera deras tv-tittande i form av långtidssjukskrivningar. Det skulle gå att sänka skatten rejält om man kunde få dessa människor i arbete igen. Det är inte bara så att de kostar samhället pengar, utan skatteunderlaget skulle även öka om de började jobba igen. Det blir alltså en dubbel effekt.

Vill jag inte jobba längre så behöver jag bara boka en tid hos läkare. Kan jag tala för mig så får jag två veckors ledigt (sjukskrivning). Därefter blir det återbesök. Säger jag att jag fortfarande mår dåligt så får jag träffa en kurator och sedan får jag ytterligare två veckors ledigt. Därmed är jag redan inne i systemet och det är bara en tidsfråga innan jag blir långtidssjukskriven eller får förtidspension. Förmodligen så kommer jag även att bli sjuk på riktigt av mitt slappande. Är det välfärd?

Människor måste arbeta och försörja sig själva. Det ska inte finnas några alternativ, förutom rehabilitering och byte av arbetsuppgifter utifrån den förmåga som personen har. Inställningen att de som arbetar ska försörja en stor del av befolkningen är inte solidarisk. Varken för oss som arbetar eller för de stackare som tvingas slappa livet ut. Det är inte välfärd. Vi har höga skatter för att underhålla ett system som vi anser vara solidariskt, när det i själva verket är djupt orättvist. Sverige har monterat ner psykiatrin för att ha råd med alla sjukskrivningar. Jag blir så trött när jag tänker på det.

Alla som varit deprimerade eller utbrända vet att det inte bara är att "ta sig i kragen". Men att gå sysslolös hemma och tänka på alla sina problem gör inte saken bättre.

Vad jag vill säga är egentligen bara att våra pengar inte går till välfärd, utan till att finansiera sjukdom. Bland alla sjuka hittar vi säkert även ett fåtal personer som bara är för lata för att jobba och som mår bra av att gå hemma. Men vi bortser ifrån att det finns sådana typer nu.

Innan någon säger att våra skattepengar finansierar mer än bara sjukskrivningar och sjukvård, så kan jag säga att jag inte heller vill avskaffa skatterna helt. Jag kommer att sluta vara grinig den dagen vi sänker skatten något och ser till att kanalisera pengarna till rätt saker. Men det är så klart lättare sagt än gjort. Tyvärr så tror jag inte ens att någon försöker i dagsläget.

Edit: Jösses, nu blir jag sanslöst stressad av att ha skrivit ett så här långt inlägg på WN när jag egentligen borde jobba. Enligt svensk sjukvård så vore det väl rimligt att sjukskriva mig så att jag slipper stressen av att inte jobba... Någon som vill hosta upp med lite skattepengar för ett så ädelt ändamål?