De som säger att det är ett bra sjukvårdssystem i Sverige jämför kanske med länder där sjukvården är obefintlig eller har aldrig själva försökt utnyttja sjukvården. Det enda som verkar fungera (någorlunda bra) i Sverige är akutsjukvården där det är fråga om liv eller död, men det finns ju även undantag där. Vårdköerna är otroligt långa och oftast helt oacceptabla.
Här i England är det otroligt mycket som är dåligt: Pommes frites till all mat, dålig standard på bostäder och regn varannan dag under vintern. Men sjukvården samt skola och utbildning här på Isle of Man är utomordentlig, gratis och mycket effektiv. Skatterna är förmånliga och inte i närheten av Sverige - bolagsskatten är exempelvis på 0%.
Sjukvården i Österrike, där jag också delvis bor, är på den nivå som många Svenskar
fantiserar om att Sverige fortfarande är. Vårdköerna är minimala och behandlingsmetoder på topp. Ofta är det i de större städerna inte många minuter transporttid till närmaste sjukhus. Därtill ligger genomsnittslönen i Österrike bland de högsta i Europa. Lärarna har genomgående
relevant utbildning, obligatorisk fortbildning och universitetsexamen. Men då är ju trots allt också politikerna högutbildade med krav på att de kan mer än bara prata....
Många verkar leva kvar i fantasin kring det rykte Sverige har: "Sjukvården är i topp och utbildningsnivån är utomordentlig" - när det i själva verket visar sig att Sverige ligger långt efter på båda områdena när man börjar jämföra med många andra Europeiska länder. Sverige har snärjt in sig i en bidragskarusell och politik som går ut på att sjukhus och statligt finansierade institutioner måste spendera så mycket av sin budget som möjligt för att inte bli av med den "in i det svarta hålet" till nästa budgetperiod.
I Sverige tar man inte heller tillvara på invandringen och fördelarna som det skulle kunna innebära med ökad population; nej istället för att ge dem jobb till en lön som kanske inte är den bästa men fortfarande går att leva på så ska dem in i bidragssystemet. Tankesättet i många kollektivavtal att "Ingen ska förnedras genom att jobba till för låg lön -
alla ska tjäna minst X kr oavsett vad de gör!" är ofta nedbrytande; eftersom de som lever på bidrag ofta tenderar att vilja göra rätt för sig men inte får möjligheten just pga
minimilönerna.
Att man ens
jämför arbetares genomsnittslöner med tjänstemännens är helt absurt. Det är väl inte konstigt att det skiljer 8600 kr mellan de två grupperna när bakgrund, lån för utbildning och liknande skiljer sig så dramatiskt. Det finns en anledning till varför invandrare här i England är mer integrerade och accepterade i samhället: De jobbar också! Här på Isle of Man finns det exempelvis ett par anställda personer som står utanför sjukhuset och tar emot bilarna som anländer och visar var de kan parkera och få hjälp på bästa sätt. Det är knappast något högavlönat jobb men ger just möjlighet till folk att få jobba och bidra till något gott i samhället!
Jag säger inte att systemet i England är det ultimata sättet eftersom det också finns många uteliggare och personer helt utanför det sociala systemet, men för Sverige att närma sig den politiken och integrationen av bidragstagare (där möjligt) skulle vara tänkvärt för Sveriges politiker (och befolkning!).