Det här är ganska avancerad matematik, så jag orkar inte gå in på några djupare resonemang. Men orsaken till att skatter är så skadliga är att det uppstår något som inom nationalekonomin kallas för
deadwight loss. I artikeln som jag länkar till här så behandlas begreppet ur ett marknadsekonomiskt perspektiv, där det visar hur skadligt det är om konkurrensen inte är fri. I en perfekt konkurrens så hamnar hela produktionsöverskottet i konsumentens fickor. Vid motsatsen (monopol) så hamnar inte hela överskottet i producentens fickor, utan en stor del går förlorad. Detsamma gäller för skattetrycket där samma mekanismer gör att kakan inte bara fördelas annorlunda, utan att den även blir avsevärt mycket mindre. Det optimala hade varit 0 % skatt, eftersom vi då helt slipper deadwight loss.
Det går att räkna ganska exakt på hur mycket skatter kostar samhället och hur stora värden som går förlorade. Vad som ändå gör skatter försvarbara är fördelningseffekten och att vissa samhällsnyttiga funktioner, som inte är direkt ekonomiskt lönsamma, kan tillhandahållas. Skatter är därför ett nödvändigt ont (jämför med t ex inflationen). Man bör dock försöka att hålla skattetrycket på den absolut lägsta möjliga nivån. Att som i Sverige håva in pengar för att sedan dela ut dem i form av olika bidrag skapar enorma kostnader som alla medborgare (fattiga som rika) tvingas bära. Då syftar jag alltså
inte på de kostnader som uppstår på grund av administration och byråkrati.
Skatter är som arbetslöshet och inflation. Alla tre är i stora doser extremt skadliga för ekonomin, samtidigt som samhället inte skulle kunna fungera helt utan dem. I Sverige är man numera överens om att inflationen och arbetslösheten ska hållas så låg som bara möjligt (optimalt är två respektive fyra procent). Men när det kommer till skatter så har man inte lyckats dra samma slutsatser, trots att resonemanget är detsamma. Skatter är bra, men varje skatt bör ifrågasättas – just eftersom de är så skadliga för hela samhället.
Själv så trodde jag förr att skatter mest hade med fördelningspolitik att göra. Att höga eller låga skatter var en fråga om tro, åsikter, politisk tillhörighet och ideal (men inte om fakta och matematik). Jag blev ganska paff när jag insåg hur fel jag hade haft i alla år. Ännu mer förvånad blev jag några år senare när jag insåg att man kan öka statens skatteintäkter genom att sänka inkomstskatten.
Så fort skatter diskuteras så brukar alltid USA nämnas som Sveriges motsats. USA är långt ifrån något mönsterland inom nationalekonomin. Landets historia präglas av dumma ekonomiska beslut i form av subventioner, tullar, handelshinder, expansionistisk politik, iskalla diplomatiska förbindelser, byråkrati, sociala spänningar, ekonomiska klyftor, mm, mm. I USA så lever stora delar av befolkningen i fattigdom –
trots låga skatter, men
inte på grund av låga skatter.
Sverige byggde sin välfärd genom att ställa sig neutralt i två världskrig. USA har blandat sig i varje större konflikt sedan nationen grundades. Har man det i åtanke så är det egentligen ganska konstigt att bara en liten del av befolkningen lever i fattigdom. Ett land som ständigt befinner sig i krig brukar normalt inte kunna bygga ett rikt samhälle. Undantaget är naturligtvis de rövarekonomier som t ex Romarriket och det koloniala England utgjorde. Men vi kan bortse ifrån dessa eftersom världsekonomin inte lägre fungerar på samma vis.
Det här blev ett långt inlägg. Jag har precis rättat en kompis d-uppsats i ekonomi och fick blodad tand av allt läsande. Jag börjar sakna universitet så jag kan inte hjälpa det
.
Edit: Såg att kingofroad hann emellan med ett lika långt inlägg, så nu dör väl den här diskussionen eftersom ingen orkar läsa så långa inlägg
.