Citat:
Ursprungligen postat av Hjorten
Utan mångkultur hade vi bara haft folkmusik.
|
Jag tror att du misstolkar begreppet mångkultur. Det är inte ett ord som kan användas för att beskriva "allting som kommer från utlandet".
Mångkultur är när människor med olika kulturer (värderingar, tankemönster och moralkod) lever på samma geografiska plats.
En viss genre inom musiken kan vara skapad ur en mångkulturell kontext. Jazz är ett sådant exempel (afro-anglosaxisk mångkultur i USA under 1800-talet). Men att hävda att vi bara skulle ha haft folkmusik, utan mångkultur är helt enkelt inte sant. Sverige var ett av världens mest homogena länder fram till slutet av 1980-talet, men det betyder INTE att vi som är uppvuxna på 80-talet bara hade svensk folkmusik att lyssna på!
Det är fullt möjligt att uppskatta andra kulturer och att ändå anse att mångkultur inte är något eftersträvansvärt. Det är inte konstigare än att man kan gilla sol och värme och ändå anse att klimatförändringar och global uppvärmning inte är någonting eftersträvansvärt. Det folk som varnar för mångkultur eller klimatförändringar oroas över, är sällan ny spännande musik och vackert väder. Utan det är snarare Saharas utbredning och korallrevens tillbakaveckling (i fallet med klimatet) och konflikterna såsom på Balkan, Syrien, Israel-Palestina, Irak, Darfur, Ukraina (i fallet med mångkultur), som oroar folk med dessa åsikter.
Att man ser ett samband mellan mångkultur och krig/konflikt, innebär dock inte att man måste rösta SD. Lika lite som man måste rösta V bara därför att man ser ett klassamhälle, F! därför att man ser en könsmaktsordning, eller Mp därför att man tror att människans utsläpp påverkar klimatet.
Citat:
Ursprungligen postat av Hjorten
Och vad är svensk kultur? Vem bestämmer det?
|
Jag kan inte definiera svensk kultur, lika lite som jag kan definiera någon annan kultur. Men alla som har provat på att bo en längre tid utomlands (Captain Thailand? WebboT?) är nog överens om att svensk kultur inte bara är något påhitt och att det finns mer än bara surströmming och midsommarkransar. Kultur är ett fenomen som inte kan betraktas inifrån, utan som bara låter sig observeras om man betraktar den utanför "bubblan".
Själv bodde jag fyra år i Bayern som tonåring och därefter levde jag tillsammans med en amerikansk familj i Sverige. Både Bayern och USA är kulturellt mycket lika Sverige, men skillnaderna är ändå tydliga och blir synliga i det som är norm, dvs "normalt", självklart och acceptabelt.
I Sverige ser man ofta begreppet kultur nämnas tillsammans med mat eller musik (exempelvis i ditt eget inlägg). Mat och musik är en del av varje kultur. Men det är inte pga sina unika smaklökar, som svenskar finner traditionell kosherslakt eller kannibalism motbjudande. Jag äter gärna kinesiskt eller vietnamesiskt, men jag äter inte hund som man gör i delar av Kina och Vietnam. Mina smaklökar kanske skulle gilla hundkött (!?), men min kulturella bakgrund gör det är omöjligt för mig att äta hund, eller att ens acceptera att mina grannar gör det på vår gemensamma bakgård.
Av samma anledning så utgår jag ifrån att amerikanska djurrättsaktivister inte angriper japanska valfångare, pga att de inte gillar hur delfin smakar? Eller att militanta sunniter förbjuder dans och musik i erövrade områden i Syrien, därför att alawiter har dålig musiksmak?
Kultur är i första hand en fråga om moral och inte om smak. Jag ser inte världen i termer av gott och ont och därför finns det enligt mig inte någon kultur som är bättre eller sämre. Men att leva med människor som har en annan moral än en själv, är tyvärr mycket svårt.
Hade kultur bara varit en fråga om smak, så hade vi inte haft SD, ingen hade hatat SD, integrationen av invandrare hade gått på nolltid och några flyktingar hade vi inte heller haft, eftersom krig och förföljelse av minoriteter inte hade existerat.