[lesoft02]

Efter att följt tråden från början och argumentationen fram och tillbaka tänkte jag bara skicka in den grundläggande tanken med lagstiftningen i detta och liknande fall.

I vissa fall exempelvis vid konsumentköp så är det normalt en väldigt stor styrkeskillnad på parterna. Näringsidkaren har vanligtvis ett ekonomiskt övertag och även ett mycket stort kunskapsövertag (jmfr exempelvis med vissa typer av avtal som jag som konsument förväntas sätta mig in i, inte helt ovanligt att näringsidkaren via ett komplicerat juridiskt avtal gör det omöjligt för mig som kund att förstå helheten. En enskild konsument har oftast varken kunskap eller tid att sätta sig in i denna typ av avtal).

Lagstiftaren har då för avsikt att till viss del jämna ut styrkeförhållandet mellan parterna mha lagstiftning som har till uppgift att skydda den svagare parten. Konsumentköplagen är inte det enda exemplet på denna typ av lagstiftning, andra områden som har samma grundprincip är t ex hyreslagen och arbetsrätts lagstiftningen. Arbetsrätts lagstiftningen är ett bra exempel på detta med jämnbördighet då det enligt lagen råder avtalsfrihet när det finns vad man anser jämn starka parter, i detta fall syftar då lagstiftaren på att fack och arbetsgivare kan göra överenskommelser om avsteg från delar av lagstiftningen och träffa överenskommelse om andra regler.

När parterna anses jämnbördiga så råder det däremot avtalsfrihet, köplag mellan två näringsidkare eller två privatpersoner jämfört med konsumentköplagen när det är näringsidkare och privatperson.

Lagstiftaren anser att den starkare parten har förmåga och möjlighet att sätta sig in i de lagar som gäller och kan fatta beslut om hur denne ska agera med sin näringsverksamhet utifrån lagarna som gäller. Som näringsidkare så sätter jag ett högre pris för att kompensera för det påtagande som krävs, som kund blir det då tydligt vad åtagandet kostar eftersom detta är med i prisbilden som jag som kund fattar beslut utifrån. Lagstiftningen har för avsikt att vara tydlig och förutsägbar i detta sammanhang så att jag som näringsidkare ska ha möjlighet att anpassa mig till rådande lagstiftning.

När jag läser tråden och de resonemang som förs gällande att med mindre reglerande lagstiftning skulle det vara minst lika bra, baserat på detta resonemang så kan inte konsumentköplagen utgöra ett hinder för mig som näringsidkare för om jag skulle tillvara ta mina kunders intresse på minst lika bra sätt så måste det finnas en affärsmöjlighet oavsett lagstiftningen. Om konsumentköplagen utgör ett hinder för mig som näringsidkare så måste grundresonemanget vara att jag inte kan erbjuda kunden det skydd/förmån som konsumentlagen ger på ett affärsmässigt sätt och därmed skulle fri lagstiftning leda till sämre konsumentskydd i flera fall. Konsumentköplagen hindrar däremot ingen näringsidkare från att vara med generös. Lagen är miniminivå så att erbjuda 365 dagars retur "utan frågor", ja det är bara att köra!

Resonemanget kring styrka mellan parter kanske inte kan anses gälla inom alla områden, min högst personliga åsikt är att skattelagstiftningen är att bra exempel på motsatsen där jag som den svagare oftast har ett mycket större ansvar än motparten :-)

Ett inlägg ur en mer juridisk vinkling, men någon kan ju alltid vara intresserad av ett annat perspektiv än det rent ekonomiska ;-)