Citat:
Ursprungligen postat av ConnyWesth
Det är ju en rätt grundläggande princip att man alltid måste definiera en klass egenskaper i dess defnition, så att man INTE kan stoppa in nya egenskaper i en klass i runtime.
Det är en del av styrkan med att ha den objektorienterde paradigmen. Man ökar kvaliten på koden mångfalt genom att programspråket stöder denna princip. Jag har aldrig sett något annat sråk som tillåter odefinierade egenskaper i en klass. I enklare imperativa skriptspråk är det vanligt att ha odeklareade/dynamiska variabler, men i objektorienterade språk brukar det i vart fall finnas den implicita tvingande egenskapen (kanske 'restriktionen' på ren svenska).
Att ha getters och setters är till för att man ska kunna ha beräknade egenskaper som ibland kan vara ganska komplexa. Men de ska vara enkla att använda. Man kan vidare ha validering av status på en egenskap genom att använda getters och setters, så man kan kasta en exception om det blir tokigheter.
Det finns även situationer där man ha komplicerade formateringsregler av caption (dvs displayvärden) men man har fortfarande en ganska teknisk grundinformation, typexempel kan vara datum som kan vara lagrat som ett mycket kompakt lagringsformat men som visas med en text som är lätt för en människa att förstå. Andra exempel är "scientific notation" o.s.v. ....
Det är kompilatorns styrka att den hjälper mig att hitta fel under utvecklingsarbetet, jag vill ALDRIG råka ut för att fel smyger med och upptäcks först i produktion. Det är ofta 100-1000 gånger dyrare att åtgärda fel som upptäcks i produktion jämfört med under kodningsfasen eller kravfasen.
|
Ja, du missuppfattade vad jag menade.
Jag menade att det känns som en dålig lösning att ha en switch-/if-sats i __get och __set.
Min lösning visar ett sätt att slippa det.