[Gustav]

Intressant diskussion det här.

Maktförhållandena på arbetsmarknaden har förskjutits ganska radikalt. Tjänstesamhället kräver mer kvalificerad arbetskraft som inte bara kan bytas ut över en dag.

Strejker och blockad förekommer fortfarande. Men när hade vi i Sverige en lockout senast? Det borde vara bevis nog för att arbetsgivaren är mer beroende av sin arbetskraft än vad arbetskraften är av arbetsgivaren.

Förövrigt så tror jag att man måste vara pragmatisk och inte ideologisk när det kommer till regleringar och den fria marknaden. Min åsikt är att staten för det mesta brukar vara bättre på att förtrycka och att exploatera människor än vad företag är. Med det som utgångspunkt så tror jag på så få regleringar som möjligt i de flesta sammanhang. Men den västerländska välfärdsstaten är sällan så rakt igenom evil som statsmakter historiskt brukar vara. Den är sällan korrumperad och brutal, utan det värsta man kan anklaga den för är att vara är ineffektiv. Därför tror jag att de regleringar som genomförs ofta har ett gott syfte med majoritetens intressen i fokus. Vart man sedan drar gränsen för hur mycket regleringar som behövs förblir en fråga öppen för diskussion. I hjärtat så håller jag med Kaugesaars anarko-liberala syn på den fria marknaden. Men hjärnan säger tvärtom att det ibland behövs lite medicinering för att marknaden ska må bra. Om än i små doser, eftersom alla typer av medicin alltid ger oönskade biverkningar.