Ja, det är skillnad på folk o folk - och som EF så har man definitivt två hattar på sig.
Näringsidkare är man när man handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten.
Konsument är man när man som fysisk person handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför en näringsverksamhet.
Vid försäljning till konsument så käller konsumentköplagen, och för oss näthandlare också distansavtalslagen.
Vid försäljning till näringsidkare så gäller köplagen. Den är dock i stora delar dispositiv och realtivt ogynnsamm försäljaren. Därför brukar man genom sina försäljningsvillkor avtala annorlunda än vad som lagen säger.
Står det ett företagsnamn på kvittot så lär det bli svårt att hävda att det är ett konsumentköp, medan om det står ägarens namn så kan det vara antingen ett konsumentköp eller ett "näringsköp". Syftet avgör.
Varför så olika då? Den förklaring man får när man läser juridik är att ett köp mellan två näringsidkare anses vara ett avtal mellan två jämbördiga parter, medan ett konsumentköp är ett avtal mellan en stark part (näringsidkaren) och en svagare part (konsumenten).
Så kontentan av detta blir för en person som driver EF att den juridiska utgångspunkten är att han är, och får vara hur dum som helst, - medan samme person som näringsidkare inte får ha några som helst fel o brister.
Inte konstigt att en del drabbas av Schizofreni ...
