[Conny Westh]

En stor del av syftet/fördelen med att använda en relationsdatabas är att man kan använda s.k. uppslagstabeller av olika nyckelvärden. För att ta ett enkelt exempel; LAndskoder som SE, DE, US, FI mfl så lägger man dessa koder som primärnyckel i en tabell.

Då kan man använda denna nyckel som Främmande nyckel i andra tabeller och därmed garantera att inga ogiltiga värden lagras i de tabeller som använder dessa främmande nycklar. Du får även en inbyggd kontroll mot dubbletter i samma kolumn. Använder man autoincrement så måste man ändå lägga på ett extra unikt index på motsvarande kod-kolumnen och då har man inte vunnit något utan försämrat prestanda i databasen.

Fördelen med att använda just externt definierade nycklar är då att de erfarba användarna kan skriva in värdet direkt i inmatningsfältet och de kan då snabba upp registreringen av olika uppgifter.

Detta är ett mycket viktigt användningsområde för naturliga primärnycklar. Det är rekommenderat att man ska försöka använda dessa naturliga prmärnycklar så mycket som möjligt.

Det ger bland annat även fördelar om man ska integrera två olika system, om de använt samma naturliga externa källa för sina nycklar, det blir hiskeligt mycket enklare att göra integrationen då.

Fler och fler system bygger på principen att de ska vara små och specialicerade på färre ansvarsområden, så integrationsproblematiken blir bara mer och mer vanlig.