[Omega Man]

Det är alltså räntor, dröjsmåls och inkassoavgifter som du bestrider. Kommer inte gå in djupare på sakomständigheterna. Skriv ett brev och förklara varför du anser dig inte ha fått del av kravet förrän visst datum och att de ej delgivit dig fakturorna såsom avtalat. Skriv att du är beredd att betala det ursprungliga beloppet + ränta och avgifter såsom avtalat för detta belopp ifrån den dag du fått ta del av kravet såsom avtalat inklusive ev. lagstiftad/avtalad betalningstid, men att telenor borde efterskänka detta eller i vart fall räntan och avgifterna pga. det merarbete som detta orsakat dig. Se till att detta brev kommer till fakturingbolaget samt telenors kundombudsman och jurist. Även om de tar det vidare till tingsrätten så har du då huvuddelen av argumentationen klar.

Sedan kan ett tips vara att betala in det belopp som du anser dig är skyldig att betala. Blir du sedan skyldig att betala detta så räknas det ingen ränta ifrån den dagen du betalade in det. Skulle tingsrätten finna att du är skyldig att betala ett lägre belopp så förelägger de telenor att betala tillbaka detta. Dock aldrig bra att betala in mer än just det man anser sig vara skyldig, kan för sig självt tolkas som en premsumtion för att man anser sig skyldig mer och bara försöker få ner en legitim fordran.

Då du är konsument betraktas du per automatik som okunnig och får formell och materiell processledning av domstolen.

Du kan även kasta grus på telenor genom att skriva till allmänna reklamationsnämnden.

"Räntelag (1975:635)
1 § Denna lag är tillämplig på penningfordran inom förmögenhetsrättens område.
Lagen gäller i den mån ej annat är avtalat eller utfäst eller särskilt föreskrivet. Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt till jämkning enligt 8 § är dock utan verkan mot denne. Lag (1987:327).
2 § Ränta på fordran utgår ej för tid innan fordringen är förfallen till betalning.
På fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av kontraktsbrott eller på liknande grund utgår dock ränta för tiden från den dag betalningen erlades till och med den dag återbetalning sker eller, om återbetalning ej sker i rätt tid, den dag från vilken ränta börjar utgå enligt 3 eller 4 §. Lag (1990:933).
3 § Försittes betalningstiden för fordran vars förfallodag är bestämd i förväg, utgår ränta på fordringen från förfallodagen.
På fordran som grundar sig på sysslomans eller annans skyldighet att redovisa för medel som han mottagit av huvudmannen eller tredje man utgår ränta från dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rätt tid, från den dag redovisning bort ske.

4 § I annat fall än som avses i 3 § skall ränta betalas på förfallen fordran, för vilken betalningstiden försittes, från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har avsänt en räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av ett bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan räkningen eller kravet har kommit honom till handa.
I fordringsförhållanden mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet skall ränta betalas enligt första stycket utan att det när kravet framställs behöver anges att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har en fordran på en myndighet eller ett annat offentligt organ på betalning för varor eller tjänster.
Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som inte kan fastställas utan särskild utredning, skall ränta betalas på förfallet belopp från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan kravet och utredningen har kommit honom till handa.
Oavsett vad som föreskrivs i första, andra och tredje styckena skall ränta betalas på förfallen fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om betalningsföreläggande eller av stämning i mål om utgivande av betalning.
Trots bestämmelserna i tredje och fjärde styckena skall ränta betalas på en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och inte skall utges som livränta, från den dag då skadan uppkom. Lag (2002:352).
5 § I fall som avses i 2 § andra stycket beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av två procentenheter. Lag (2002:352).
6 § I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av åtta procentenheter. Om det vid bestämmande av skadestånd med anledning av personskada skall avräknas förmåner som en skadelidande har rätt till enligt 5 kap. 3 § 1 skadeståndslagen (1972:207), utgör dock tillägget till referensräntan endast två procentenheter för tiden till dess förmånerna har slutligt fastställts. Lag (2002:352).
7 § Löper fordran med ränta när den förfaller till betalning och försittes betalningstiden, utgår ränta i fortsättningen enligt samma räntefot som gällde vid förfallodagen. Räntan skall dock utgå lägst enligt den räntefot som anges i 6 §, såvitt gäller fordran som avses i 3 § första stycket genast och såvitt gäller fordran som avses i 3 § andra stycket eller 4 § från den dag som där föreskrives för varje särskilt fall.
8 § Har en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan liknande omständighet som han inte har kunnat råda över varit förhindrad att betala i rätt tid och skulle en skyldighet att utge full ränta med anledning av dröjsmålet med hänsyn härtill vara oskälig, får den ränta som annars skulle utgå jämkas. Lag (1987:327).

9 § Referensräntan enligt denna lag fastställs för varje kalenderhalvår genom särskilt beslut av Riksbanken. Referensräntan skall motsvara den ränta som Riksbanken tillämpade vid den huvudsakliga refinansieringstransaktion som genomfördes närmast före det kalenderhalvår under vilket räntan skall gälla, avrundad till närmast högre halva procentenhet. Lag (2002:352)."

Det är dock vanligt med att man avtalar annorlunda. Viktigt att du läser avtalet, vad står det om avgifter och dröjsmålsränta.