Citat:
Ursprungligen postat av Norman
Om jag träffar en person på möte, jobb eller dyl.
Då tycker jag det är väldigt otrevligt och ohyffsat om personen inte möter blick. Det kan ju finnas en förklaring till det... men för mig är det nog ett krav att få se personens ansikte om man stämt möte eller jobbar ihop " på riktigt ".
Men sitter personen och tittar bort, gömmer ansiktet i händerna, bakom kläder / huvudbonad eller på annat vis inte vill låta mig se ansiktet så börjar jag ta lite illa upp.
Vi har trots allt en kultur där vi låter andra en annan persons ansikte, ta i hand, möta blick.
Det är också viktigt att kunna se en persons ansiktsuttryck för att se sinnesstämning och intryck. Jag har dessutom hörselskada som gör att det viktigt att för mig kunna se läppar på person jag talar med.
Jag får alltså säga att oavsett religionsfrihet och andra anledningar så tar jag nog ändå illa upp om personen tycker sig ha en anledning till att jag inte är värd att se dennes ansikte. Vill dom dölja sitt hår eller bära mössa så är det helt okej, men gränsen går nog vid att dölja ansiktet.
Ledsen, men så länge som jag är uppväxt med dessa värderingar så kommer jag nog alltid tycka att man ska kunna se ansikte på person man talar med. Allt annat är ohyffsat i våran kultur. Är det fel i att tycka det? Jag har dessutom medicinsk anledning i att behöva se en persons ansikte.
Jag tycker inte att man bör ändra på vår kultur - för att kunna se ansikte på en annan person är trots allt väldigt bra!
|
I min värld är det ren och skär diskriminering och exakt den typen av oförstånd och tankegångar som ger upphov till främlingsfientligheten. Det handlar som du säger endast om psykologi och det intryck du själv får. Detta kan man ändra på så att man kan arbeta tillsammans med alla människor.