[Gustav]

Det största problemet är väl att alla har målat in sig i varsitt hörn under valrörelsen. Miljöpartiet kan omöjligt stödja en borgerlig regering nu, då skulle de förlora all sin politiska trovärdighet. Och borgarna kan omöjligen vända sig till SD nu när de har sagt att det aldrig kommer att bli aktuellt.

Borgarna borde ha hanterat SD som Socialdemokraterna alltid har hanterat VPK. Dvs de borde ha letat rätt på en enskild punkt i deras partiprogram som är rumsren och gett efter på den. Borgarna borde ha erbjudit SD fler poliser eller bättre villkor för pensionärer, emot att SD röstar för deras politik i riksdagen.

Nu säger säkert folk att man inte ska ha någonting att göra med partier som SD överhuvudtaget. Men det har som sagt fungerat i årtionden med kommunister i riksdagen. Även om SD skulle ha en dold agenda så finns det inte en chans i världen att de skulle kunna få igenom sina förslag när 95 % av riksdagen röstar emot. Om Socialdemokratin klarade av att hantera VPK fram till 1990 (då de bytte namn), så borde borgarna klara av att hantera SD.

Politiker som Hjalmar Branting och Per Albin Hansson hanterade rojalister, fascister och kommunister. De lyckades driva igenom allmän och lika rösträtt, pensioner och 8 timmars arbetsdag i alla fall. Men dagens politiker sätter sig och tjurar i varsitt hörn så fort demokratin går dem emot. Det är sorgligt. Att Lars Ohly uppför sig på det sättet är väntat, men att övriga inte kan hantera situationen som vuxet folk, är bedrövligt. Vill man ha demokrati så måste man vara beredd på att kompromissa med extremister. Borgarna borde ta lärdom av socialdemokratin, som har hanterat den saken galant i över 90 år.