Citat:
Ursprungligen postat av spock
Jag är ganska övertygad om motsatsen. Miljöregleringar är självklart ett måste, frågan är hur strikta de ska vara. Jag tycker att Sverige bör göra allt för att ligga i bräschen, vilket jag tror också kommer att gagna svenskt näringsliv på längre sikt.
|
Men den miljöpolitik som förespråkas idag är så extremt överdriven, vi har skattelättnader, gröna upphandlingar, subventioner, grönt certifikat, you name it liksom.
Men precis som jag inte har rätt att förstöra en annan människas liv, hälsa eller egendom med våld har jag inte rätt att göra det genom utsläpp eller annan resursförstöring.
Kort sagt handlar miljöpolitiken om hur man skall att hantera negativa externaliteter, dvs saker som vi gör som gynnar oss själva men drabbar andra. Och jag kan hålla med om att det finns ett behov att reglera sådana här externaliteter, men för det behöver man inte gå och reglera en hel marknad.
Vid många tillfällen bör det här går att lösa med hjälp av ett starkt äganderätt, en markägare skall självklart kunna kräva skadestånd för miljöskador på hans tomt. Men oftast vid miljöskador går äganderätt inte att tillämpa så som luft och hav. För de områdena är därför en kompletterande lösning att de externa miljöeffekterna görs interna genom i första hand avgifter på och i andra hand gränsvärden för miljöskadlig verksamhet. De här styrmedlen ska vara så generella som möjligt och ge maximal flexibilitet på i övrigt fria marknader.
Många utav riksdagspartierna idag ställer sig bakom politiska förslag så som, förnyelsebara energislag ”kretsloppsamhälle”, närproducerat och ekologisk odling. Alla de här sakerna kan vara dellösningar på miljöproblem men är inga legitima politiska mål i sig.
För det andra används en rad ytterligare tvångsmedel som subventioner, skattelättnader och grön upphandling. Dessa blir alla överflödiga och i själva verket skadliga för samhället, dels för att subventionerna är principiellt obefogade, dels för att staten aldrig kan veta vilka alternativ som är långsiktigt hållbara.
Dessutom präglas klimatpolitiken av planekonomiska märkligheter så som förbud mot glödlampor och TV-apparater med hög stand by-förbrukning.